Jag kommer aldrig glömma min cancerdiagnos, operationerna och behandlingarna... Vissa perioder ligger tankarna mer åt sidan, mer nerpackade, mer undanstoppade än vad de gör i andra perioder... Just nu är jag i en period där tankarna är väldigt aktiva, visar sig mer än gärna och pickar på uppmärksamhet... Jag har överlevt cancer! Jag vet att jag en gång har drabbats av cancer och jag överlevde det! Det är svårt att förklara hur jag känner mig... Självklart är jag väldigt lycklig över att ha besegrat den äckliga sjukdomen men samtidigt kryper det fram vidriga känslor... Dessa känslor grundar sig djupt i tankar som; tänk om jag inte hade sökt vård när jag gjorde, tänk om cancern hade spridit sig ännu mer, tänk om jag inte hade överlevt, tänk om min man och mina barn skulle få fortsatt sina liv utan mig...Vissa dagar blir jag mer medveten om att jag faktiskt har överlevt en cancerdiagnos , att jag bara hade tur, och jag får nästan påminna mig om att andas då jag blir helt stel i kroppen...
Parallellt med dessa ångestfyllda känslor känner jag en otrolig tacksamhet och glädje över livet... Man måste passa på att göra roliga, spännande saker både själv och tillsammans med sina nära och kära... Man vet aldrig vad framtiden har bestämt för en! Ta tillfället i akt och njut av varenda liten sekund som du får på jordelivet! Träffa och lyssna på människor som får dig att må bra och som lyfter dig! Strunta i resten...
KRAM <3
