SISTA CANCERBEHANDLINGEN!!

ÄNTLIGEN kom dagen jag/vi har längtat såååå efter!!! Helt otroligt! Kan knappt fatta det än! Jag är FÄRDIG!!! Ingen mer behandling för mig!! FY FAN VAD SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT! Känner för att bara skrika ut min lycka! Det känns helt underbart!! Idag när jag kom till strålningsmottagningen stod personalen och väntade på mig och så gick vi in i rummet som vanligt... Men där inne såg det inte ut som vanligt... De hade rullat ut röda mattan och så ställde de sig på varsin sida och började tjoa och applådera och ropa "La grande finale"!!!! Underbara människor!!!! Det blir nästan lite sorgligt att jag inte ska åka dit något mer, hahaha... 

Nu är jag sjukskriven tom. 1 juli och de (personalen) har uppmanat mig att verkligen ta det lugnt och vara lite ego och bara ta hand om mig själv... Tröttheten, efter strålningen, brukar komma i slutet eller efter man precis slutat med behandlingen. De tycker jag ska landa i allt jag har varit med om, att det inte är en vanlig förkylning jag har haft... Jag har ju oftast lite bråttom in i saker och ting men denna gång kommer jag faktiskt att lyssna på dem som vet och har erfarenhet sen tidigare.

Vi har varit på vårt andra möte med kuratorn idag. Tycker väl inte att det ger så mycket, faktiskt... Vi sitter bara och berättar hur vår "resa" sett ut... Förstår inte riktigt hur samtalen ska hjälpa läkaren att förstå att jag vill operera bort hö bröst... Men hon har säkert en bra plan till det hela...

Svar från onkogenetiska kommer troligtvis i augusti- september så det är väl nästa steg i vår fortsatta resa!!

Idag fick jag besök av gulliga Marie som gav mig rosa champagne och en jätte fin poesimobil med massa fina uttryck som jag kan läsa för att hitta styrkan då den kanske försvinner ibland <3 Tack finaste!  Sen kom pappsen med en flaska Pepsi Max som bara är MIN och en Gula änkan som mannen och jag skulle dela på! Tack pappi! 

Nu ska mannen och jag skåla i CHAMPAGNE!!!   

SKÅL!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Som balsam för kroppen!!

Då har man varit och tränat för fösta gången på vääääääldigt länge!! Det var riktigt roligt och skönt att få röra på sig. Jag stuffade på ordentligt och tyckte att min lilla vän, bröstprotesen, uppförde sig bra liggandes löst i sporttoppen. Jag tänkte att "det här går ju riktigt bra, vad skönt!!" och tog i lite mera i hoppen... Mitt i ett hopp kände jag en utbuktning under sporttoppen, glidande neråt... HAHAHAHAHA!!! Ooooops, höll på att tappa bröstet!! Sprang ut ur gympasalen och rättade till "behaget"!!! Ja, herregud, allt ska man vara med om!! Det var ju tur att jag inte tappade den på golvet så att någon kunnat halka på den! Då skulle jag väl få stå för skadestånd!!

Livet rullar vidare...

En biverkan som hänger sig kvar av Taxoter, förutom "kärringhettan", är stelheten. Har jag suttit i soffan i ca 10 min och sen reser mig upp ser jag ut som en 100-åring som, med alla hjälpmedel i världen, försöker ta sig upp... Väl uppe så måste jag "gå igång" kroppen... Det är ingen vacker syn, hahaha... Men jag har fått rådet, av sköterskan, att röra på mig... Så nu blir det träning som gäller. Så här kan jag ju inte fortsätta...

En dag, när jag hämtade lilleman på dagis, kom det fram en liten tjej på ca 4-5 år... Vi hade en dialog som började med att hon sa " Är du en tjej?" HAHAHAHA!!! "Ja", sa jag... "Men varför har du inget hår då?" frågade hon då. Jag förklarade för henne att jag hade varit sjuk och fått medicin som gjorde att jag tappat håret. "Ååååh", sa hon då... "Men nu är jag frisk och behöver inte ta den medicinen mera, så nu växer det ut igen. Ser du det?", sa jag till henne och böjde mig ner så hon kunde se mina fjun... "Visst är det bra?" frågade jag henne... "Jaaaaa", svarade hon och sprang iväg och lekte... Barn är så härligt ärliga!!!! Men jag vill bara bekräfta här på bloggen att trots bara ett bröst och inget hår: Jag är en TJEJ! HAHAHAHA!!

Nu börjar jag bli lite mörkare på huden där jag strålas men fortfarande ingen klåda, som skönt är... Det ser ut som om jag är skitig eller att jag lider av okontrollerande pormaskinvasion... Fast så är det inte... Jag har frågat!!! Detta är HELT normalt!!! Idag när min man och jag satt i väntrummet på strålningsmottagningen slog verkligheten till igen... Jag sa till man "Det är ju helt sjukt att vi sitter i det här väntrummet och väntar på att jag ska strålas för att jag har haft bröstcancer". "Ja", sa min man som har varit med mig alla gånger förutom 3 ggr. Förut när verkligheten har uppdagat sig har jag blivit ledsen men nu känner jag att jag kan hantera den på ett annat sätt... Skönt att känna kontroll över den igen! Nu planerar jag och min familj en utlandssemester i sommar... För bara 6 månader sen vågade man ju inte ens tänka på framtiden och allra minst planera något... Vi visste ju faktiskt inte hur vår framtid såg ut då! Men nu vet vi och det känns UNDERBART att få planera för vår framtid!!

Idag har jag träffat en annan tjej som också drabbats av denna skitsjukdom... Trots att jag har såååååå många vänner och anhöriga runt omkring mig som stöttar och lyssnar är det skönt att ha någon i samma situation att prata med... Det kändes toppen att träffa dig Fia och jag hoppas vi ses igen!!

Ha det bäst <3    

Minisemester!

Eftersom jag strålas alla vardagar får man passa på på helgerna då jag är "ledig"... Det gjorde jag och mannen i helgen... Vi tog en kryssning till Riga. Välbehövligt!! Vi låg mest och sov i hytten. Vi tittade faktiskt på TV hela fredagskvällen och det var riktigt skönt att bara få slappa... Lördagen spenderade vi i Riga, i gamla stan... Jätte mysigt och fint... Vädret var superfint, sommarvärme. Jag var noga med att skydda strålningsområdet men jag brände mig ändå... På skallen!!! Har ju inte så mycket hår som skyddar längre, hahaha... Nu smörjer jag in huvudet med solskydd! 

Ikväll var det Humorgalan-för varenda unge!! Tårarna brände under ögonlocken och rann längs med kinderna! Fy fan så vissa barn har det! Man vill ta hand om varenda en... Bara man kunde!! Man kan i alla fall bli världsförälder! Vi har varit det nu ett antal år och det är skönt att se att pengarna kommer fram dit de behövs. Men det behövs mera pengar!! Så jag uppmanar alla som läser min blogg att på ett eller annat sätt ge en slant för dessa barn, de som vid 6-års ålder får lära sig att döda med vapen istället för att få gå i skolan och utbilda sig för att kunna få en framtid... Eller de 9-åringar som får ta hand om sina tre mindre syskon för att mamman gått bort och pappan lämnat dem!! Det är så himla hemskt!! Nyttigt för svenska barn att se!!!!

Nu kallar sängen! Sov gott!!