The Devil has left the body!!

Nu har äntligen djävulen lämnat min kropp och låtit mig bli någorlunda normal igen... Kraften och smaken har nästan kommit tillbaka helt och det är en helt UNDERBAR känsla!! Jag vill äta allt, hela tiden! Att inte ha någon smak och att ha känslan av sandpapper i munnen har varit grymt psykiskt påfrestande för mig... Jag upplevde att Taxotere var jobbigare än FEC, förutom första FEC-behandlingen, då jag låg däckad i en vecka och sen blev isolerad i sex dagar! 

Det jag känner nu i efterhand är att man skulle ha väntat med att jubla över sista behandlingen eftersom biverkningarna tog bort mycket av den glädjen... Som ni nog förstod när ni läste förra inlägget...Det är först nu, när biverkningarna börjar lägga sig och jag vet att jag inte ska få någon mer "påfyllning" av cytostatika, som jag kan fira!! Nu känner man glädje och lättnad över att man aldrig mer behöver känna av följden av cytostatikan...

Nu i veckan ska jag träffa onkologläkaren och planera hur vi ska "bearbeta" kirurgen till att vilja hjälpa mig ta bort höger bröst... De tycker det är onödigt att ta bort något friskt medan jag tycker det är onödigt att ha det kvar och riskera återfall... Man kan ju se lite olika på saken beroende på vilken sida man står på!! Men jag tänker INTE ge mig i den här frågan!! Höger bröst ska bort!

Jag har även fått tid till första mötet inför strålningen som troligtvis kommer starta i mitten av april... Det händer mycket nu!!

Tack Mamma L för ditt stöd trots att du inte känner mig! Din dotter har nog ett stort stöd i dig och det kan man behöva på denna resa!
Och tack även till Fia som tog kontakt med mig på frisörsalongen... Det värmde gott att få veta att du läser min blogg och jag hoppas att allt kommer gå toppen för dig! Stor kram till er båda <3

<3 <3 <3

En riktig pissdag!!

Även om all behandling nu är över så kommer de jävla biverkningarna i alla fall!! Idag har jag verkligen fått känna av cytostatikan forsa runt i mina ådror!! Kroppen känns som den ska sprängas av all irritation som bara bubblar inom mig och tårarna har bara runnit och runnit som ostoppbara kranar... Har inte klarat av att kämpa emot idag! Det är svårt att förklara och det måste vara ännu svårare, för de som står bredvid, att förstå... Ena stunden blossar värmen upp i hela kroppen så man vill krypa ur skinnet och i nästa stund fryser man... Och alla småsaker blir tusen gånger värre... Idag har jag bara inte orkat hålla tillbaka all frustration över hur jag mår, över varför jag drabbades av denna jävla sjukdom och över allt i stort sett!! Allt har bara varit jätte tungt idag!!

Min underbara man har ju förstås varit närvarande, som alltid, och fått mig lugn <3 Mina stackars barn har jag förklarat att det är den här skitmedicinen som gör att jag blir lite "kocko" i huvudet... De kom och krama om mig och de förstår nog mer än vad man tror <3

Kl 20.40 slänger jag mig i sängen! Känner mig helt utmattad och utpumpad efter denna skitdag!! Men nu kan det bara bli bättre <3

Delmål nr. 1 = CHECK!!!

Igår fick jag min sista, SISTA, cytostatikabehandling och picclinen drogs bort direkt efteråt... Vilken frihet!! När behandlingen startade den 22 nov 2011 kändes det som en evighet fram till mars. Men nu kom äntligen den dagen som har varit såååå efterlängtad!! Känslorna låg verkligen utanför och jag grät både i bilen på väg till sjukhuset och när vi kom fram och började prata med sjuksköterskan om hur det kändes nu sista gången... Det var en väldigt stor dag och mycket känslosamt blev det... Nu är jag verkligen färdig med skiten!! Jag har ju bara rullat med i 3,5 månad, och visst har jag varit ledsen och tyckt det har varit jobbigt emellanåt, men nu när man vet att jag inte ska tillbaka om tre veckor, utan det faktiskt är klart, inser man vad man har varit med om... Jag har gått igenom sex st cytostatikabehandlingar mot cancer... MOT CANCER!!! Jag skulle väl aldrig i hela mitt liv behöva gå igenom något sånt? Det händer ju bara alla andra! Eller? Nej, tydligen inte! Men nu är det ÖVER!!

Nu står jag på väntelista inför strålning så vi får se när det startar... Sen ska jag få träffa min underbara onkologläkare igen för planering av borttagandet av mitt högra bröst... Många tankar snurrar även runt det... Ska jag göra en direktrekonstruktion på det högra bröstet eller blir det finare om jag tar bort det helt nu, väntar på att vänster sida läker efter strålningen och gör två nya på samma gång??? Hoppas få svar på mina frågor... Oavsett så finns det ingen tvekan hos mig om att höger bröst ska bort!! 

Svaret på CA125 var i alla fall mycket bra! Man ska ju ha under 35 och jag hade 14, så det är ju toppen att slippa oroa sig för det!!

Jag vill passa på att tacka alla vänner, anhöriga och bekanta som har hört av sig via mess, vykort, blombud, telefon, kommentarer på både Facebook och bloggen... Det har betytt så väldigt mycket! Utan eran "puschning", glada tillrop och stöttning hade jag inte varit så stark <3 <3 <3 Man har verkligen fått en inblick i vad alla runt omkring mig och min familj betyder för oss... Ni är guld värda allihopa och vi är väldigt tacksamma över att ni finns i våra liv!!

O till Mamma L: Hoppas din dotter fått må bra av behandlingarna och hon kommer snart få hoppa upp i stolen och få sin SISTA behandling hon också <3 Och hon kommer komma ur den här resan så mycket starkare!! För det gör man! Ha det bäst / kram Lisa






- Posted using BlogPress from my iPhone

Ny besiktning av underredet!!

Nu har jag varit på återbesök hos gynekologen för att kolla upp cystan/follikeln man, för ca 3 veckor sedan, hittade på min högra äggstock. Den är borta nu!!!! Så himla skönt!!! Allt såg bra ut!! Hon hittade dock inte vänster äggstock, den har väl skrumpnat ihop till ett russin, haha... Det var i alla fall inget att oroa sig för... Jag tog även ett nytt CA125 för att fullfölja planen vi hade kommit överens om senast vi sågs... Provet har jag inte fått svar på än men det ska nog se bra ut även denna gång!


Sen har jag gjort min allra sista omläggning av "piccen", tjohooo!!! Så underbart!! Snart är den borta och ska aldrig mer sättas in i min arm... Jag vill tacka alla mina goa härliga arbetskollegor som har hjälpt mig med alla omläggningar... Det har känts väldigt tryggt och ni är guld värda <3 Snart kommer jag tillbaka till jobbet!!!


Ha det bäst, puss och kram <3