Första pusselbiten på sista cancerpusslet!

Då så... Nu är det verkligen dags! Imorgon ska jag göra första operationen inför bröstrekonstruktionen! Då ska de operera in påsarna som ska fyllas på med koksalt successivt och som kommer töja min hud så att de till slut kan göra ytterligare en operation för att lägga in silikonkuddarna... Jag har sååå länge längtat efter denna operation men nu när den är så nära blir jag väldigt nervös och massa OM börjar spöka... Tänk OM det blir fel, OM det blir fult, OM det kanske inte går trots allt!! Jag har ju vant mig nu att kunna välja om jag vill ha bröst eller inte! Vissa dagar får ju vännerna (proteserna) ligga kvar i sina boxar! Det är rätt bekvämt att kunna bestämma sånt, hahaha! Nu när jag måste ha brösten hela tiden, pust, kanske jag blir skit irriterad och tycker att de bara är i vägen, hahahaha... Vilket i-landsproblem jag har! En sak till som jag kom att tänka på är ju att vågen kommer visa på mera kg!!!! Men då måste jag ju få dra bort bröstvikten!!!! Eller hur??? För det är ju inte min bröstvävnad, hahahahahaha!  
Så imorgon bitti tidigt som fasen drar jag till Linköping för att påbörja uppbyggnaden av mina nya bröst! Ganska häftigt att det går att göra! Det kommer bli bra! Det kommer bli fint och jag kommer trivas med mina nya kompisar! Kommer dock faktiskt sakna mina boxvänner!

 

<3 KRAM <3

 

1:a mötet med "tuttdoktorn"

Nu har jag varit på första mötet med plastikkirurgen! Jag var sjukt nervös innan! Tänk om han säger "Nej, tyvärr, finns inget att göra! Du har för lite hud eller din hud är så förstörd att det inte går att rekonstruera några nya bröst". Men oj vad fel jag hade! Han var väldigt trevlig och kändes väldigt empatisk! Han sa: "Tänk om alla strålade patienter såg ut som du!" Och jag hörde: " Tänk om alla patienter såg ut som du, strålande"! Hahahahahahaha, nej, skoja bara! Det kändes väldigt bra att träffa kirurgen och han var mycket lättsam att prata med... Han frågade först vad jag hade för "önskemål" och vad jag hade tänkt mig... Jag berättade att jag ville ha en ordentlig C-kupa (eftersom jag tidigare har haft det) och att jag inte ville ha nya bröst av egen vävnad utan att jag vill ha inplantat... Han tittade lite skeptiskt på mig och då kände jag att nu kommer det... Det går inte! Men istället sa han lite bekymrat "Vi måste nog lägga in expander först för att töja huden". "Ja, självklart", sa jag, "det har jag räknat med". Då pustade han ut och sa "Jag trodde du ville att jag skulle stoppa in C-kupor på en gång och det kan ju bli lite svårt"... Ja, tänkte jag, och det skulle nog göra jävligt ont när huden skulle bli så överraskad så att den sprack...AJ!

Nu är op.anmälan gjord och det kan bli operation någon gång i dec. eller jan. och jag längtar... De kommer då sätta in expander som de fyller med koksalt till rätt storlek... Expanderna som sätts in kan fyllas med totalt 450 ml... När de har fått rätt storlek byts de ut med en ny operation till de permanenta inplantaten... Jag kan välja mellan runda eller anatomiska (droppformade)... Han förklarade att de anatomiska ser något verkligare ut men att om de skulle råka vrida sig lite kan det se lite konstigt ut medan om de runda vrider sig så är de ju fortfarande runda... Han sa också att min hud i början kan bli blank eftersom huden töjs ut... Jag fick en fin bild på näthinnan med två stenhårda bulor som ser polerade ut, hahahaha... Det blir att pudra tuttarna då!!!

Nu är det i alla fall igång och det finns en plan! Är sjukt taggad!!

Ha det gott!

Jag överlevde!

Jag kommer aldrig glömma min cancerdiagnos, operationerna och behandlingarna... Vissa perioder ligger tankarna mer åt sidan, mer nerpackade, mer undanstoppade än vad de gör i andra perioder... Just nu är jag i en period där tankarna är väldigt aktiva, visar sig mer än gärna och pickar på uppmärksamhet... Jag har överlevt cancer! Jag vet att jag en gång har drabbats av cancer och jag överlevde det! Det är svårt att förklara hur jag känner mig... Självklart är jag väldigt lycklig över att ha besegrat den äckliga sjukdomen men samtidigt kryper det fram vidriga känslor... Dessa känslor grundar sig djupt i tankar som; tänk om jag inte hade sökt vård när jag gjorde, tänk om cancern hade spridit sig ännu mer, tänk om jag inte hade överlevt, tänk om min man och mina barn skulle få fortsatt sina liv utan mig...Vissa dagar blir jag mer medveten om att jag faktiskt har överlevt en cancerdiagnos , att jag bara hade tur, och jag får nästan påminna mig om att andas då jag blir helt stel i kroppen...

Parallellt med dessa ångestfyllda känslor känner jag en otrolig tacksamhet och glädje över livet... Man måste passa på att göra roliga, spännande saker både själv och tillsammans med sina nära och kära... Man vet aldrig vad framtiden har bestämt för en! Ta tillfället i akt och njut av varenda liten sekund som du får på jordelivet! Träffa och lyssna på människor som får dig att må bra och som lyfter dig! Strunta i resten...

KRAM <3

Irriterande priser...

Har nu suttit ett bra tag med datorn i knät och letat runt på nätet för att hitta en någorlunda hyffsad bikini att ha på mig semestern... För kan ni tänka er... Vi som haft bröstcancer och som inte har några bröst kvar har också semester och vill vistas ute i solen... Irritationen har byggt upp sig och just nu väller den över min ganska så stora bägare... Hur fan tänker de? En bikiniöverdel (som inte ser allt för rolig ut) och ett par bikinitrosor för över 1000 kr!!!!!! Hur i hel......e kan de ta sådana priser... Vi kan ju inte ha vanlig bikini utan ficka! Själv har jag (förra året när jag fortfarande hade ett bröst kvar) klippt i en vanlig bikini... Det fungerade då men nu när jag stoppar in båda proteserna ser det ut som två ihop klämda geléklumpar... Ungefär lika ihoptryckta som de ser ut vid en mammografi, hahahahahaha... Jätte snyggt!

Sist min dotter och jag var på stan tänkte jag att jag skulle prova en "vanlig" bikini och vi gick in i provhytten... Jag tog av mig min BH och började galga av bikinin medan min dotter, helt automatiskt, börjar plocka ut mina proteser från BH:n, hahahaha... När det har gått så långt så känner man att det är en "normal" del i vår vardag... Hur många 13-åriga döttrar plockar ut mammas "bröst" så hon kan prova bikini med bullarna?! Där stod jag med mina ärr medan dottern plockade ut proteser... Så konstigt det har blivit... Men det känns skönt att vi inte tycker det är en stor grej längre!

Nu har jag fått skriva av mig lite så nu ska jag åter ut i bikinidjungeln! För jag SKA hitta en till semestern!!

Kram kram!!

Nya boobisar!

 Då kom de äntligen på posten! Ibland får vi räkningar och ibland får vi bröst på posten! Jag kände mig löjligt lycklig när jag sprättade upp paketet och öppnade lådorna... Där var dem! Runda och fina (dock lite skrynkliga när de ligger ner, passar kanske min ålder ifs). I med dem i fickorna på BH:n och så mannekänga jag för familjen! Det blev jubel och applåder (i mitt huvud iaf :)) De kändes bra till en början men efter ett tag tyckte jag att de var lite för stora för fickan i BH:n. Så jag bytte ner mig till Dolly Partonstorlek!!! Nu passar de perfekt!

 

Även ett brev från kirurgen kom på posten där det stod att de hade en tid till mig där vi skulle gå igenom provsvar och att jag gärna fick ha med mig en nära anhörig eller vän. Jag sa till min man att det är nog bara efterkontroll av operationen och att de vill de se hur såret har läkt... Tänkte att de omöjligt hade fått PAD-svaret på hö bröst än... Men där hade jag fel! När vi kom till kirurgen låg PAD-svaret på skrivbordet och det knöt sig i magen på mig! Ska vi behöva få samma besked igen, ska jag/vi gå igenom samma skit en gång till?? Tankarna flög omkring innan kir.dr. sa att allt hade sett bra ut och att de inte hade hittat något sjukt i mitt hö bröst! ÅÅÅÅÅHHHHH så skönt! Min man pustade ut och berättade sen för mig att han hade varit orolig hela tiden sen vi fick "det där jävla brevet"... Han hade oroat sig för beskedet men inte velat säga nåt till mig för att inte oroa naiva mig! Nu är allt borta och det kan inte växa något mera skit i mina bröst och det är en så otroligt befriande känsla!

 

Jag har även börjat löpträna lite igen och känner att jag kommer tillbaka mer och mer för varje dag... Studierna går bra men det har varit tufft att ha detta vid sidan av men tack vare många härliga människor som har stöttat mig har det gått bra! Tack till er <3

 

Nu blickar vi åter igen framåt och nästa projekt i cancerresan är rekonstruktionen. Hand och plastik skulle ta upp mig på deras rond och diskutera när det kunde bli aktuellt för mig med det... Mina önskemål är att det sker i september eller runt jul... Skulle vara skönt att vara klar med "utfyllnaden" till nästa sommar!

 

Till mamma L vill jag bara åter igen säga tack för dina fina ord. Hoppas verkligen att det har gått bra för din dotter och att ni kommer få en fin sommar! Kram <3 

 

Dagen efter...

Då var det gjort!  Vi kom till operation kl 7, 30 och jag fick byta om i ett litet bås. Doktorn kom in i båset och skulle pila på vilken sida som skulle opereras, hahaha! Onödigt slösande på bläck om ni frågar mig!  Jag sa till läkaren att det skulle vara konstigt om hon skulle ta fel sida, hahaha!  Men bra att vara tydlig!  Sen frågade jag om de kunde ta bort en leverfläck i ansiktet när de ändå höll på att skära bort allt som stod ut :-D och det gjorde hon!  Läkaren var toppen bra och trevlig! Var lite nervös innan eftersom det inte var samma läkare som förra gången men som sagt, det hade inte kunnat bli bättre! 

Jag höll mig lugn och fin hela morgonen, ända fram till när de skulle söva ner mig!  Då kom verkligheten ikapp mig och tanken på att vakna upp utan nåt bröst fick mig i obalans och jag började gråta.  J var inte där och där låg jag och storgrät med främmande människor som gjorde sitt bästa för att trösta mig. I ett sånt läge var det faktiskt skönt att bara få hålla någon i handen!  Jätte bra personal! 

När jag vaknade var jag lite groggig och hade ganska mycket shrivring (skakningar) så då fick jag medicin (Rapifen) mot det och det lugnade ner sig så småningom. Sen fick jag lite fika och sen rullade vi hemåt! Jag tog min lilla handväska,  dränet,  och satte mig i bilen! 

Kvällen gick bra!  Lite trött men inte så mycket ont. Känsla av lite träningsvärk vilket det absolut inte kan vara då jag inte tränat på alldeles för länge ;-)

Idag när jag vaknade vid kl 11 fick min kära man leka doktor!  Vi hade lite rollspel så här på morgonkvisten! Han var jätte duktig!  Han tog först bort stygnet, klippte slangen och drog sen ut den! Och då menar jag dränet och inget annat!!!!!  Han är en klippa! !

Sista natten med bröst!

Imorgon är det dags för operation... Hela veckan har känts som en låååååång nedräkning... Har inte mått så jätte bra... Tycker det känns väldigt jobbigt nu när det verkligen kommer att hända... Det känns som slutet på en era... Slutet på min bröstera!! På ett sätt känns det som jag sviker hö bröst för det är ju faktiskt friskt medan vä bröst svek mig! Konstig känsla! Imorgon så här dags har jag inga bröst kvar! Bara två krokiga ärr!! Och ett drän som hänger ut från kroppen! Känns ju mindre uppmuntrande!

Men när jag har varit som mest ledsen över att jag kommer sakna mitt enda bröst har min man berättat för mig att för honom är huvudsaken att jag finns kvar, inte mina bröst... Han kommer inte sakna mina bröst men han skulle sakna mig! Så genom den här operationen hoppas jag att han aldrig behöver sakna mig! Sen så fick han ju upp ögonen på mig när han sa att nu skulle ju hö bröst få komma till tutthimlen och träffa vä bröst! " För du ser väl hur ledset och HÄNGIGT ditt hö bröst är" hahahaha... Jäkla gubbe!!! Mitt i allt elände får han mig alltid att skratta <3

Vissa firar sista natten med gänget och jag firar sista natten med tutten!! Undrar vad jag ska hitta på för henne så här sista natten... Kanske kan hon få ta på sig den snyggaste BH:n, få använda den finaste krämen och få vara uppe lite längre! Nääää, vi tar en Innohep spruta (blodförtunnande innan operation) i låret och duschar med Descutansvamp så håret blir så där härligt svinto och kroppen lika torr som ett fnöske!!! Sen upprepar vi det igen imorgonbitti samtidigt som jag inte får äta något... Men, men det kunde ju vara värre :)

Nu är det bara att blicka framåt mot framtiden och nästa mål som blir uppbyggnaden av nya boobisar nästa år!! Än är det inte riktigt slut på denna cancerresa men ändå på god väg!! 

MR och planerad operation!

Ja det blev ju dags för en MR och mannen och jag åke upp till Stockholm. Bara att behöva åka till Stockholm för att göra det kändes väldigt mycket större än om det hade varit i Linköping. Jag var väldigt nervös och ringde faktiskt dagarna innan och sa att jag nog skulle behöva lugnande innan jag körs in i tunneln... Väl där gick det jätte bra! Jag fick gå in ett litet bås och byta kläder till en snygg sjukhusskjorta i storlek 90-100 kg!!! Tack för den!!!! Sen fick jag en PVK (infart) i armen där de skulle spruta kontrastet... När vi kom fram till "tunnan" instruerade sköterskan mig om hur jag skulle ligga... Jag skulle ligga på magen, vilket var orsaken till att jag inte behövde något lugnande eftersom jag inte såg när jag åkte in och hur trångt det var!! Jag tror tom. att jag råkade somna till där inne under tiden de tog den längre kortserien som var på 9 min... Ja, sköterskan berättade alltså för mig hur jag skulle ligga... Det fanns två hål i britsen och sköterskan säger "så lägger du ett bröst i vardera hål". "Ja du det blir lite svårt" svarade jag "eftersom jag bara har ett kvar" Hahahaha!! "Ja just det" svarade stackars sköterskan lite generat... Inte lätt att hålla reda på hur många bröst patienterna har!!

Det togs kortserier i olika omgångar som var olika långa, och som sagt, den längsta var på 9 min... Hela undersökning tog ung. 20 min. Efteråt åkte mannen och jag till gamla stan och tog en lunch!! Åh vad det var mysigt och väldigt välbehövligt!!

Efter besöket hos kirurgen den 6 mars började jag dala in i en svacka igen... Jag har ju tidigare hamnat i svackor men har själv lyckats klara mig ur dem... Den här gången märkte jag inte själv hur dåligt jag mådde... Inte förrän min man "satte ner foten" och tog tag i min nedåtgående spiral... Han fick upp ögonen på mig när han berättade för mig att så som jag mådde absolut inte var hälsosamt för mig... Det hade gått så långt att jag hade gråtattacker med en timmes mellanrum... Och jag grät för ALLT! Det behövde inte handla om cancersituationen och den kommande operationen utan om precis allt!! J gav mig ett riktigt uppvaknande och en ordentlig energiinjektion!! Som jag nog har nämnt tidigare så vet jag inte hur jag skulle klara mig utan honom vid min sida <3

Sen har jag fått tid till operation som kommer att bli av den 19/4... Känns både bra och nervöst! MR-svaret visade att på den opererade sidan såg allt bra ut men i hö bröst fanns det en lite förstorad körtel som enligt personalen inte var något misstänkt... Den såg helt ofarlig ut... Samtidigt som jag inte är jätte orolig för det lilla fyndet så vågar man ju inte riktigt tro på vad de säger med tanke på att de tyckte min snabbväxande tumör i vä bröst såg ut som ett fibroadenom (muskelknuta)... Så därför känns det lite lättare att ta bort hö bröst nu så jag får reda på att det inte är något farligt! För det har jag redan bestämt att det inte är!!

<3 Ha det bäst! <3

 

 

 

 



 

 

Kaos i huvudet...

Nu är det lite mycket IGEN!  I början av mars var jag åter hos bröstkirurgen för att diskutera operationen av borttagande av hö bröst. Det resulterade i att dr. skrev en anmälan till operation men inget datum är ännu satt. Parallellt med detta är jag mitt uppe i praktik på förlossningen som är otroligt roligt , mysigt och lärorikt!

Nu väntar jag alltså på att få en tid till operation som de säger kommer att bli inom en månad. Innan operation måste jag göra en MR vilket jag först tyckte kändes jätte skönt för att få göra men i nästa sekund tog skräcken fäste i min kropp och tankar på att de faktiskt kan hitta något sköljde över mig!!! Vad gör jag om de hittar nåt?? Orkar jag mera? Finns det någon styrka kvar att vrida ur?

Härom dagen tappade jag totalt fotfästet och min stackars man fick ta smällen...IGEN!!! Ibland känns det som jag håller på att bli dum i huvudet! Jag vill inte att cancern ska få förstöra mera! Vill inte behöva vara ledsen mer! Men den letar sig fram emellanåt, tyvärr... Det är många tankar som surrar runt i huvudet! Jag vill genomgå operationen men ändå inte... Rädd att något går fel... Jag vill inte vara 37 år och inga bröst... Men jag vill inte riskera att få tillbaka det... Som sagt, mycket tankar fläktar fritt!

Sen måste operationen "passa in" i resten av mitt liv... Eftersom jag studerar nu kan jag inte vara sjukskriven i tre veckor, vilket kirurgerna tycker... Så jag har ett önskedatum som skulle "passa" mig bäst... Vi får se om jag kan få ha liiiite tur och att det blir det datumet... Den som lever får se!!!

Nu ska jag sova så jag är utvilad och redo för massa förlossningar imorgon! Helt otrolig känsla att få vara med när små nya liv kommer till världen!

<3 SOV GOTT <3

Det börjar närma sig...

Imorgon ska jag träffa bröstkirurgläkaren igen... Det är mycket delade känslor! Vi ska diskutera "framtiden" för mitt hö bröst! Jag vill ju ta bort det men ändå inte! Vill ju minska alla risker att få tillbaka skiten! Man hör nästan dagligen hur människor går bort i den här förbannade cancern!!! Nu menar jag inte bara i bröstcancer utan helvetet kan ju dyka upp var som helst i kroppen och bara ta över hela kontrollen! Det är så in i helvete orättvist!!!! Jag blir sååååå arg när jag tänker på hur många, både unga och gamla, som mister kontroller till den här skiten! Unga som är mitt i livet, kanske har familj och barn och äldre som haft ett friskt liv... Kan de då inte få gå vidare pga. ålder istället för den här jävla sjukdomen...

Mitt och min familjs liv rullar på men ändå blir både jag och min man påminda hela tiden på vad som kunde ha hänt om jag inte blev frisk! Jag får svårt att andas, känner en hård knut i magen och tårarna bränner innanför ögonlocken när jag tänker på vilken tur jag har haft! Man kan inte sluta att tänka på "att tänk om, tänk hur det kunde ha gått"... Jag vill inte tänka så! Jag vill bara kunna gå vidare! Men eftersom det fortfarande är ingrepp och besök kvar känns det inte som jag kan göra det än... Undrar om den känslan någonsin kommer? Att man kan gå vidare! Vi kommer aldrig kunna lägga det bakom oss helt men ändå kunna gå vidare... Längtar till den dagen!

Imorgon ska vi alltså till kir.läk. och diskutera om operationen att ta bort hö bröst... Har delade känslor inför det mötet, dels för läkaren vi ska träffa och dels för att jag vill/inte vill... Missförstå mig inte! Jag är fast besluten att ta bort bröstet men det kommer kännas som att jag sviker det... Vä bröst svek mig så det kan jag leva utan men hö har ju inte gjort något ont, hahahaha... Ja, man kanske tänker lite konstigt!

Fortsättning följer efter morgondagens möte! Uppdatering kommer!

Ha det bäst <3 <3 <3

Länge sen sist...Lite nyheter...

Nu är det länge sedan jag skrev men idag känns det som jag behöver skriva av mig lite... Idag fick jag ett samtal från sjukgymnasten på hand och kirurgplastiken... Jag har haft kontakt med henne tidigare, bara via telefon, och hon verkar jätte trevlig och verkar vara en härlig människa.  I våra tidigare samtal har vi pratat om att hon skulle lägga fram mina önskemål på en speciell rond, ang. min framtida rekonstruktionoperation... Jag ville gärna ha operationen veckan innan midsommar eftersom jag äntligen har kommit in på barnmorskeutbildningen och inte vill behöva ta ett uppehåll från den... Operationen gällde att operera bort hö bröst, göra en direkrekonstruktion på det och lägga in en expander i vä. Igår hade de haft denna speciella rond där olika "kategorier" av läkare suttit med... Och resultatet av den ronden blev att de tyckte att jag skulle vänta... De tyckte att det blev för tätt efter behandlingen och bedömde det som en risk samt att resultatet på rekonstruktionen blir finare om man väntar... Eftersom jag inte vill göra uppehåll i mina studier så kommer inte denna operation bli av innan nästa sommar... Så operation blir inte förren om ett år :(

Jag förstår att de bygger sina beslut på erfarenhet och jag vill självklart att det ska vara så riskfritt som möjligt plus att jag vill att det ska bli ett bra resultat... Men då slog mig tanken... Eftersom jag fortfarande ses som en riskpatient och att återfallsrisken är hög de fem första åren och att de två första åren är de mest riskfyllda av dessa fem för att få återfall, så vill jag ju få bort hö bröst innan nästa sommar... För att minska risken att något skit ska börja växa... Jag tog upp detta med sjukgymnasten som direkt tog kontakt med en av läkarna och ringde tillbaka inom 15 min... Så skönt med vårdpersonal som lyssnar på en... Läkaren hon hade pratat med hade sagt det var det bästa jag kunde göra... Hon sa att dels minskar jag risken för återfall och dels att rekonstruktionen kommer bli "finare"... Bättre att ha samma utgångläge när man väl börjar med rekonstruktionen... Så nu skickas en remiss till kirurgen så får vi se när operation av borttagandet av hö bröst blir av...

Usch, det är så delade känslor... Jag vill ha bort hö bröst men jag vill inte bli platt... Jag kommer bli helt platt i ett år... Tårarna bara rinner när jag tänker på hur det kommer att kännas... Nu har jag ju i alla fall ett bröst!! Är halvkvinnlig!! Men snart kommer jag se ut som en kille på överkroppen!! Fy faaaaaan, det känns verkligen jätte tungt! Jag kommer ihåg hur jag kände mig när jag skulle lägga mig bredvid J i sängen första gången efter förra operationen utan BH och tröja... Och då hade jag i alla fall ett bröst!!! Kan inte beskriva i ord hur jag kommer känna mig efter denna operation... Ilskan och frustrationen kommer tillbaka... Känner mig förbannad över att över huvudtaget behöva gå igenom det här... Det blir säkert bättre och jag kommer nog över det här också men just nu känns det ganska svart... Jag har inte tid att må dåligt nu när jag har börjat plugga... Har inte råd att låta tankarna vandra iväg!! Måste fokusera...

Får försöka tänka på att jag faktiskt blev frisk! Att jag får fortsätta mitt liv med min familj och bara ta en dag i taget!