När tar det slut?

Nu har det snart gått en vecka efter första Taxoterebehandlingen. Jag börjar sakta men säker bli smått galen! Smaken har försvunnit, så allt smakar mjöl... Det är hemskt när man kan känna doften av något riktigt gott men när man sen får in det i munnen smakar det INGENTING!! Absolut ingenting! Och vissa smaker blir istället riktigt hemska... Det är frustrerande att vara hungrig och inte få känna smaken av det man äter...

Igår låg jag i soffan och darrade som en gammal missbrukare på avvänjning... Det värker i kroppen hela tiden men sen kommer det som strålar längs ryggen, bäcken och ben... Det är inte det att det gör jätte ont men det är fruktansvärt obehagligt... När man är uppe och går känns kroppen ungefär lika aktiv som en 105-årig med bilaterala lårbensfrakturer och 10 kg ankelvikter på vardera ben... Som ni förstår så rör sig en sköldpadda snabbare...

Sen har man ju blivit bjuden på svamp också... Då menar jag inte champinjoner utan riktig hederlig munsvamp... Ni som känner mig vet att jag är ganska öppen av mig och det som skrivs härnäst skriver jag bara för att andra i min situation inte ska känna sig ensamna... Svampen håller i sig ända ner, så att säga... Fick recept utskrivet idag och hoppas inneligt att det ska hjälpa, för fy faaaaan...

Vaknade med feber idag, aj aj... Får ju inte ha feber... Såg hur jag blev inlagd och isolerad igen men det behövdes inte :) Tog blodprover som visade lite för högt CRP och lite låga vita... Fick antibiotika utskrivet, tjohoo!! Så skönt att slippa bli inlagd... Hoppas proverna vänder!

Idag har jag också varit på en DT-röntgen av buk och thorax... Fick dricka 1l kontrast innan och trots ingen smak så är det vidrigt... Det är väl bara för att man vet att det är tillsats i vattnet... Fick även kontrast injicerat i armen vilket kändes som en stark värmekänsla i halsen och i de nedre regionerna... Det var helt normalt! Det tar ca. en vecka till 10 dagar att få svar så vi får hoppas att de inte hittade något mera... NERVÖST!!

Min kära man har fått, ännu en vecka, vara en riktig stöttepelare... När jag känner att jag inte orkar mera, när jag bara vill lägga av, så finns han alltid där och peppar mig till bättre humör och jag återfår lite kraft igen... Vad/var hade jag varit utan honom? Herregud, vad han betyder mycket för mig <3 Han gnäller aldrig på allt han faktiskt får ta hand om själv när jag inte orkar! Han är min klippa och jag älskar honom oändligt mycket <3 <3 <3

Första Taxoterekuren!

Igår fick jag första kuren med Taxotere och de omtalade isvantar och tofflor var på... Ingen anafylaktisk chock inträffade, blev bara lite varm i ansiktet men inget annat :) Vantarna och tofflorna var KALLA men det gick faktiskt bra det oxå... Hade förväntat mig att det skulle vara mycket värre men, som sagt, det var helt ok! Inga andra biverkningar har smugit sig fram ännu men jag går fortfarande på högdos Betapred (kortison). Får se hur det blir när jag trappar ner... Har i alla fall kunnat sova inatt, skönt!!

Just nu har jag en ljus och positiv syn på det mesta... Har fått en tid till att röntga buk och thorax (bröstkorg) som jag bad om att få sist vi träffade onkologläkaren... Ska bli skönt att få veta att det inte finns mer i kroppen, för det ska det inte finnas, har jag bestämt!! Men visst är det lite nervöst!

Nedan ser ni en bild på de berömda vantarna och tofflorna... Håll till godo <3 Ha det bra tills vi hörs igen/ kram


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inför de tre sista behandlingarna!

Har varit och träffat onkologläkaren inför de tre sista behandlingarna... Vi pratade om de olika biverkningar jag kan få och det var ju en del... Jag kommer få ha på mig isvantar och istofflor under behandlingen för att inte tappa naglarna... Känns super att få ett medel som detta insprutat i min kropp, i närheten av mitt hjärta ;) Skönt att man inte har hjärtbesvär!!! Vilket gift det är! Som tur är så är det ju bara tre gånger kvar, puh!! Det är alltså inte vantar och tofflor gjorda av is utan de har legat i frysen ;) Hatar att frysa om händer och fötter, burr!! Kommer ha fem mössor och åtta filtar på mig... Sen har jag ju min underbara man med mig som värmer mig med sin närvaro <3 Han har och kommer följa med mig på alla behandlingar! Är så skönt att ha honom som stöd!! Vi pratade också om min diagnos... Nu när det har gått ett tag efter beskedet och operationerna så kommer många tankar... Jag har ju kopior på min journal och vet vad som står där... Jag sa till läkaren att " Som jag har tolkat det så har jag haft en riktigt dålig, elak, värsting cancer som har varit väldigt snabbväxande och att jag bara har haft tur... Är det så?" "Ja, så är det" svarade han... Då brast allt igen... Att veta att jag bara har haft tur är en skitjobbig känsla... Att veta att det kunde ha blivit åt helvete fel är jätte jobbigt att veta... Tankarna på att J kunde blivit ensam med tre barn är riktigt skrämmande... Ska inte tänka så men det är oundvikligt! Jag sa till läkaren att " Med facit i hand så vill jag ta bort det andra bröstet också... Det här vill jag inte att jag och min familj ska behöva gå igenom en gång till... Om jag skulle få tillbaka skiten, vem säger att jag har samma tur två gånger..." Han förstod mig och sa att jag skulle stå på mig... Vi ska ta upp frågan igen när behandlingarna är färdiga... Skönt att någon inom vården lyssnar på en! Han är super, "min" onkologläkare!!! Alla vykorten på bilden har jag fått under min cancerresa... Det roliga är att jag inte vet från vem de kommer ifrån!! Det är 13 st och det är jätte kul att få dem... Hoppas, att när allt är över, få veta vem eller vilka du/ni är!! Vykorten är mycket uppskattande <3 <3 <3 TACK!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Känslomässig berg och dalbana!!

Man känner sig helt schizofrenisk... Från den ena dagen till den andra och man mår och känner helt olika... Konstigt att man kan vända så snabbt... Skönt dock!! Det är en vecka efter behandlingen och orken börjar komma tillbaka... Även den positiva känslan börjar infinna sig åter... Det börjar bli som det ska vara helt enkelt!! Dagarna blir ljusare och vi går mot våren, tjohoo... Usch, för mörker! Skulle behöva gå i ljusterapi :)

Har varit ute på en välbehövlig frisk promenad idag... Skönt att röra på fläsket! Trodde väl inte att man skulle gå upp i vikt av skiten, men det gör man... Kanske inte just av skiten men av medicinerna, man blir liksom betydligt hungrigare, trots illamående... Väldigt märklig känsla att vilja äta fast man mår illa... Men nu känner jag mig inte bakfull längre så det är ju skönt! Räcker med en veckas bakfylla, eller vad tycker ni ;)

Ska faktiskt börja plugga! Det är bara en distanskurs på 7,5 poäng men det ska bli väldigt skönt att få lite annat att tänka på... Tre av mina underbara kollegor ska oxå läsa samma kurs och det är väldigt skoj!!

Nu är det dags att fixa maten till kvällen! Ha det bäst <3

Hade jag bara tur??

Jag har ju vetat att jag har haft en aggressiv bröstcancer som var snabbväxande... Men jag har inte riktigt haft något namn på den... Jag begärde ut kopior på min journal, så jag kunde få ett namn på skiten... I journalen står det att jag hade: "Invasiv duktal cancer medullär typ basal-like carcinom. NHG 9 på en grad III trippelneg, Ki67 90 %". Vad betyder nu det här?? På nätet står det att medullär typ basal-like carcinom betyder:"Sällsynta och förekommer främst hos yngre kvinnor. Mycket inflammation runtomkring. Om de inte spritt sig har de bra prognos. Man måste ta bort, och ha tur". Man får en klump i magen av att veta att jag "bara" hade tur... Det kunde ju lika gärna ha gått helt åt helvete... Riktigt läskigt att veta... Tänk om de hade gått på deras tanke på att det inte var något? Vad hade hänt då? Jävla idioter!!

Ki67 är en skala på tumörens tillväxthastighet, där jag låg på 90 % av 100% så det betyder ju att den var väldigt snabbväxande!! Fy fan!! NHG 9 på en grad III trippelnegativ visar på min malignitetsgrad, där 8-9 är den högsta poängen, vilket inte är positivt!!! En läkare som blivit intervjuad fick följande fråga: "Vem har sämsta prognosen idag?– Kvinnan som drabbas av så kallad trippelnegativ bröstcancer. Det enda som biter på den är cellgifter." Tackar så in i helvete mycket för det!!! ALLT ÄR SÅ JÄVLA SJUKT!!!!!!!!!!!

Energiförrådet är så gott som tomt just nu! Hur fyller man på när det enda man gör är att gå hemma och grubbla över om skiten kan komma tillbaka i det andra bröstet... Varför kan de inte bara ta det oxå? Jag vill inte ha det kvar! Jag kommer bli dum i huvudet av att gå och oroa mig... Om det kommer tillbaka, kommer jag ha samma tur igen?? Kan man ha sådan tur två gånger?? Åh, vad jobbigt det är med alla dessa tankar i huvudet... Jag vill vara "tankfri" eller bara få tänka på bra och roliga saker... Som förr!! Cancern känns som en mörk tung ridå som har hakat upp sig så att det inte går att dra bort den så jag kommer ut på scenen igen!! Ut till ljuset igen!! Oj, vad dramatiskt det lät men det är det enda sättet jag kan beskriva det på, just nu i alla fall...

Nu kommer min lilla tvååring och slänger sig runt halsen på mig och ger mig en kram... Det är LYCKA!! Jag har så mycket att se fram emot... Måste blicka framåt... Måste försöka släppa tankarna och fokusera på nuet och framtiden! Nytt år nya tag! Skärp till dig nu Lisa!! FOKUSERA!! Den här resan kommer att ha ett slut, och det ganska snart!! Såååååå skönt det ska bli! Sista behandlingen är inplanerad till den 6 mars... Det är ju snart!! Håll i!! Sen kommer jag ha ett lååååååångt, friskt och lyckligt liv att se fram emot <3 Så, nu känns det lite bättre ;) Måste bara få gnälla av mig lite!

Jag hade ju faktiskt TUR i OTUREN!! Jag hade turen att få överleva, och det kära vänner, är den STÖRSTA, BÄSTA OCH FINASTE turen man kan ha <3

Ha det toppen alla där ute/ kram Lisa

Tredje behandlingen avklarad = halvägs. TJOHOOOOO!

Igår fick jag tredje behandlingen och det betyder halvägs till mål :) UNDERBART!!! Mådde skit igår kväll och idag mår man ungefär likadant... Det är smällar man får ta... Under de första dagarna efter behandlingen (när man mår som värst) är jag allergisk mot höga ljud och att det är störigt och stökigt omkring mig... Svårt att undvika med tre barn och deras kompisar... Lillknodden på två år förstår ju inte men de två stora barnen tar mycket hänsyn, tycker jag... Men samtidigt måste ju de får leka och leva ;)

Just nu står mannen och lagar lunch till familjen för att senare åka till badhuset med de tre monstrerna så att jag får lägga mig i soffan och bara slappa.. Ska bli rätt så nice faktiskt... Imorgon blir det nog bättre! Det blir ju bättre för varje dag men det är jobbigt när man är mitt uppe i att må dåligt... Svårt för andra att förstå hur man mår när de inte själva gar gått igenom samma sak... Men de är duktiga på att försöka förstå och det ska de ha beröm för <3

Nytt år betyder ju nya löften... Och i år känns allt lite mera än tidigare... Huset ska bli KLART och jag ska förstås bli fri från skitsjukdom och behandling... Sen måste det bli en resa, vart som helst men den ska bli av... Sluta skjuta på saker till senare som man (läs vi) lätt kan avsluta... Ensak i taget och inte ha sju miljoner projekt på gång... Man kan ju alltid försöka ;)

Nu blir det soffhäng till resten av familjen kommer hem!!

Puss och kram