Ny knölupptäckt!

För ca 2 v sedan hittade jag "nåt" i hö bröst... Den satt djupare än vad knölen i vä bröst gjorde. Tankarna började snurra runt i huvudet och känslan över att behöva börja om från början igen var ingen rolig känsla... Jag tog kontakt med onkolgen direkt och fick komma på en undersökning. Läkaren kunde också känna att det var något där och hon sa "Jag kan ju tyvärr inte se med fingrarna så vi skickar remiss till mammografi igen. Men det känns absolut inte farligt". Hon sa även att jag skulle försöka låta bli att känna och klämma för mycket för om det är en svullen körtel så blir den bara mer irriterad och svullnar mera... Det är svårt att låta bli att känna om den är kvar eller om den har försvunnit... Men jag gjorde som jag blev tillsagd (för en gångs skull) och det ledde till att man inte hittade något vid mammografin, som jag faktiskt fick tid till ganska snabbt... Allt såg bra ut och jag kände själv att knölen hade minskat i storlek så lugnet infann sig igen... Nu är den helt borta!! Men jag skulle aldrig våga nonchalera en knöl i bröstet och det tycker jag inte heller att någon kvinna ska göra... Ta alla knölar på allvar och sök hellre en gång för mycket för hittar man knölen i tidigt stadie så ser prognosen mycket bättre ut!!!! Så, nu har jag pekat med hela handen!!!

Sen ska jag bli TV-kändis!!! Lokal-TV har varit hemma hos mig och gjort ett reportage ang. bröstcancer som ska sändas i anknytning till att det är Rosabandetgalan... Först när jag blev tillfrågad visste jag inte riktigt... Vara med i TV med min breda östgötska... Nja, ingen hit precis!!! Men sen tänkte jag att om jag ställer upp så kan vi kanske få upp ögonen på människor och visa att denna sjukdom även drabbar unga (ja, jag ser mig själv som ung i den här frågan ;)) Att VEM SOM HELST kan drabbas... Småbarnsmammor, pensionärer, kvinnor i 20-års ålder... Ja, det kan hända alla kvinnor i alla åldrar!!!

<3 Ta hand om er <3

Ett år...

... har gått! För ett år sedan, idag, låg jag på sjukhuset i Linköping och hade opererat bort vä bröst... Låg i en fyrsal med ett drän in i sidan... Mannen hade åkt hem till barnen och jag låg och hade väldigt många tankar... Men också en stark känsla av lättnad av att vä bröst äntligen var borttaget... Det var otroligt delade känslor... Vad var det som egentligen hade hänt? Två dagar innan, som i fredags, hade vi fått beskedet som raserade vårt liv... Ett besked som skulle komma att förändra allt i vårt "vanliga" liv... Vi hamnade i kris... Jag hade fått diagnosen bröstcancer! Jag kommer ihåg varenda sekund av dessa två dagar... Det är som en film som spelas upp i huvudet på mig och tyvärr har jag huvudrollen och mina nära och kära är också med i kulisserna...

 

Nu kan vi blicka tillbaka och ändå känna glädje och lycka över att allt faktiskt har gått väldigt bra! Självklart har både jag och mina nära mått skit under vissa dagar av detta år men om man jämför dessa pissdagar med vad som kunde ha hänt så kan jag absolut tycka att ha fått uppleva de dagarna är helt OK!! Det fanns inget annat alternativ, inga genvägar... Det var bara att flyta med och komma ut på andra sidan!! Vilket vi nu har gjort <3

 

Jag berättade för mina kollegor (på årsdagen för beskedet) att jag var lite nere så att de visste... De förstod förstås och stöttade mig såklart... Men med dem är man inte nere så länge :) Det är mycket skratt på jobbet vilket är väldigt skönt sådana speciella dagar...

 

På em. åkte jag och familjen till Stockholm för att sitta i publiken på X-factor... Det var jättekul att se det live och barnen var helt saliga... Dottern och jag gick förbi Erik (även kallad snyggerik) från EMD och ögonen på henne blev stora... Jag sa att jag kunde ta ett kort på henne tillsammans med honom men hon svarade: "Jag har redan träffat honom. Jag har ju kort på honom och mig när jag får en kram av EMD". Hahaha, ja, mycket ska man få höra!! Behöver ju inte överdriva med kort på kändisar ;) 

Stolarna framför oss var reserverade till anhöriga till de tävlande. Så vi satt långt fram!

     

Svar på genutredningen!!!!!!!

Då kom då äntligen dagen jag väntat på i ca ett års tid!! Det var med skräckblandad förtjusning som jag och mannen åkte till US för ett möte med onkologiska genetiska mottagningen... Vi sattes oss vid ett runt bord och hjärtat, som redan slog kullerbyttor innanför bröstbenet, slog hårdare och snabbare!!! Och läkaren börjar prata... De kunde INTE hitta någon mutation på de gener de i nuläget har tittat på!!!!! Jag är INTE bärare av de mest vanliga bröstcancergenerna!!!!! Det var så jävla skööööönt att höra dessa ord!!! Det var som världens största sten föll från mitt hjärta och jag kunde andas frisk luft igen!!! Det är så underbart!!! Detta betyder att varken mina barn eller syskon ligger i riskzonen!!! Har varit så orolig över att behöva ta det samtalet vilket jag nu slipper!!! Jag fick istället ringa runt och ge ett glädjande besked <3 Känns så mycket bättre!!!

Trots att jag inte bar på någon cancergen så räknar de i alla fall ut ett risktal... Beroende på vilket tal man får så blir det olika kontroller framöver... Eftersom jag själv insjuknat  i ung ålder och att min pappas faster också insjuknat som ganska ung så fick jag så pass högt tal att de tyckte jag skulle ingå i ett speciellt kontrollprogram, vilket känns väldigt bra... Jag bär inte på genen men får ändå extra kontroller, så det känns mycket positivt!!

Jag frågade om detta resultat kunde "hjälpa" mig att få operera bort hö bröst och de svarade att de inte kunde se att kirurgerna kunde neka mig eftersom jag har en förhöjd risk... Jag kanske inte blir prio 1 för dem då det finns kvinnor som har högre risktal än mig, men att jag skulle få operation trodde de!!! Så nu är den bollen i rullning!! De kommer ta upp mig på en speciell rond, som hålls en gång i månaden, och diskutera mig och lägga fram mina önskemål... Sen skulle jag få tid till en sjukgymnast för att få info om de olika metoderna för rekonstruktion... Nu jäklar händer det saker!! YIPPIEEEEEEEEEEE!

Stor kram till alla därute från en kvinna UTAN genfel!!!

 

 <3 <3 <3