Vårkänslor!

Åh vad underbart det är att känna vårvindarna blåsa genom håret, hahaha!! Idag när jag tittade mig själv i spegeln såg jag ännu en jämförelse... Jag såg ut som en gammal, gammal gubbe, i skallen. Så fram med rakapparaten och bort med fjunet... Nu är man skalad igen!

Nu kommer våren med sina ljusa positiva stunder och det känns väldigt mycket mer underlättande... Man ser ljust på framtiden och jag känner mig bättre till mods. Snart är behandlingen över och jag kan påbörja nya friska planer... Bara att få sitta och skriva in mitt jobbschema i kalendern kändes otroligt roligt... Jag ska få komma tillbaka till jobbet, till vardagen, och ser fram emot det sååååå mycket!!

Det enda positiva med denna resa är att man har omvärderat livet och att man inte tar saker och ting för givet... Vilket är en väldigt bra erfarenhet men man kanske borde ha tänkt så redan innan allt detta hände... Det är så lätt att hamna i ett mönster där allt bara rullar på och där man aldrig stannar upp och tänker till. Så mitt tips till er därute: Stanna upp och tänk igenom vad som egentligen är det viktiga i livet, vad ni verkligen vill genomföra och hur ni faktiskt vill må <3

Och till Mamma L: Jag vet hur din dotter känner sig nu så här i början av behandlingen. Man räknar månaderna fram tills det ska vara över och det känns ganska långt bort till målet. Men nu, med bara en behandling kvar för mig, ser jag mållinjen lysa och känner att det har gått ganska snabbt ändå. Det finns ett slut, ett mål,  på det hela och dit kommer din dotter också att komma <3

Min syn på mig själv idag...

Jag ligger i sängen och blir full i skratt när jag tänker på hur jag ser ut idag jämfört med för ca 6-7 månader sen. Då var jag ganska vältränad, jag sa ganska... Var ute och sprang relativt mycket och tränade hyfsat bra! Hade två bröst och hår på huvudet! Lite solbränd var man nog också :) Idag är det en liten annan bild! Om vi börjar uppifrån... Håret har börjat växa ut litegrann och det gör att jag ser ut som en blandning av en nykläckt måsunge och en nyfödd nakenhund!!! Så där ovårdat "luden" och inte direkt tät hårväxt, hahaha... Sen kommer vi till ögonbrynen som heller inte är de tätaste längre... Och ögonfransarna ska vi knappt prata om... De fem jag har kvar på vardera öga!! En kamel har ju tätare ögonfransar än mig!!! Det är ju lätt att dra maskaraborsten igenom iaf... Det fastnar ju inte så många klumpar, haha!! Sen kommer vi till brösten! Nu hänger det bara ett där, ja, det hänger, och bredvid skinnpåsen går ett någorlunda rakt ärr från mitten ut till under armhålan... Ingen känsel när man rör vid området men man kan "frysa" till om bröstvårtan som inte finns!! Rätt konstig känsla!


Resten av kroppen kan man väl helt enkelt förklara som en blekfet hösäck, hahaha!!! Inga muskler kvar!! Orkar inte träna just nu!! Men vad sjutton gör det just nu!? Inte ett skit! Det kommer finnas tid till att plåga sig i löpspåret senare!!


Ha det bäst alla där ute! POK

Information från onkogenetiska mottagningen...

Nu har vi varit på möte med personalen som ska utreda mig för om jag bär på "cancergenen". Vi fick bra information och de var väldigt pedagogiska. Generna de tittar på i första hand heter BRCA1 och BRCA2. Bär man på någon av dessa gener har man 60-80% högre risk att utveckla bröstcancer någon gång under sin livstid, och det är upp till 80 år, enligt dem. Bär man på BRCA1 har man även 30-60% högre risk att, under sin livstid, utveckla ovarialcancer (äggstockscancer). Bär man på BRCA2 är samma risk för ovarialcancer 10-30%. Man blir ju mörkrädd över dessa siffror och hoppas innerligt att jag inte bär på någon av dem... Personalen tror att jag kan ha ärft genen eftersom jag är så ung men i ca 20-25% hittar de inte anledningen till insjuknandet. Att det bara har blivit fel ändå... Det kan man ju hoppas på!

Jag blev även erbjuden att vara med i en studie där de, förutom utreder BRCA1 och BRCA2, även kommer titta på 16 st andra gener som de har sett har ett samband med just bröstcancer. Svaret på BRCA1 och 2 plus tre av de andra 16 gener kommer jag få någon gång mellan juli-september. Resterande gener får man svar på när hela studien är klar, vilket kan ta några år.

Om jag bär på någon av de fem första generna får även mina syskon, mamma och pappa utredas. Mamma och pappa utreds för att se från vilken sida det kommer ifrån och mina syskon utreds för, om de skulle bära på någon gen, ha möjlighet att, i förebyggande syfte, operera sig eller i alla fall få en ordentlig kontrollplan.

Om jag bär på genen så hoppas jag verkligen att det bara är jag som har den och att mina syskon fick de två "bra" generna. Vill inte att de ska behöva gå igenom detta skit!! Det räcker med mig!! För det kan faktiskt vara så... Det är 50-50 chans/risk att få den "sjuka" genen så de kan ha turen att få de bra generna, vilket jag innerligt hoppas. Men nu kan det ju fortfarande vara så att det bara har blivit fel hos mig och att jag INTE bär på någon dum gen!! Det får tiden utvisa!! Det är bara att sitta snällt och vänta!

Jag som är mitt uppe i allt just nu och bearbetar all info och mina frågor varje dag tänker inte riktigt på att alla runt omkring mig inte kanske har samma tankar. Så när jag pratade med min storasyster om info jag fått från onk.genetiska personalen sa jag " Så om mamma eller pappa bär på genen så har vi ju 50% risk att bära på den också." Jag tänkte inte riktigt på att jag slängde det i ansiktet på min älskade syster... Förlåt <3

Nu har jag fått min nästsista dos cytostatika och nästa och sista gången blir den 7 mars... Känns helt underbart!! De kommer dra "piccen" dierkt efter sista dosen så då slipper jag duscha med påse på armen och kan lägga mig i badet och ha båda armarna under vattnet... Vilket vardagslyx!! Samtidigt som jag är jätte glad över att slippa cytostatikan var tredje vecka så kommer frågorna krypande... Har jag fått tillräckligt nu för att komma ner på samma nivå som alla ni andra dödliga? Ska jag inte ha mera nu? Hoppas de vet vad de gör!! Det blir nog bra!!

Puss och kram

Svar från gynekolog och på CA125

Referensvärdet för CA125 är < 35 och jag hade 17!!! Så det är ju toppen!! Gynekologen ringde och sa att hon ville att jag återkommer på nytt besök om en månad och att jag då också ska ta ett nytt CA125 för säkerhets skull... Hon sa även att hon inte ens ville kalla fyndet för cysta utan att det liknade mera en follikel och att folliklar kan bli uppåt 22 mm stora... Jag frågade om de hade någon misstanke på att det kunde vara något farligt men det hade dem inte... De ville bara inte släppa det pga. min situation och vill se att follikeln/cystan faller tillbaka... Så det känns väldigt skönt att de kollar upp det igen... Och då ska den vara borta, har jag bestämt!!

Näst sista behandlingen börjar närma sig!! Underbart, nu är det inte långt kvar!! Smaken har kommit tillbaka så nu passar jag på att äta allt gott, och då menar jag verkligen ALLT!! Jag är som en björn innan den lägger sig i ide, äter upp mig, fast jag går ju tyvärr inte i ide... Vore rätt skönt att få gå och vila för att sen vakna upp när all behandling är över... Men nu ser man ett slut på eländet... Längtar efter att få börja jobba, ska bli såååå kul!!

Nedan finns bilder på en skyddsängel i glas som jag fick av min kära svärmor, en ängel som hängde i en blombukett och en strut med choklad som jag fick av min fina vän Marie och en till bukett som jag fick av moster och Thomas!! Allt detta fick jag idag... Rena rama julafton!!! Tack till er alla <3

DT-svar...

Min onk.läkare ringde och sa "Röntgen såg bra ut förutom att man hittade något på din högra äggstock. Om det kan vara en cysta eller något." Jag stelnade till och försökte komma på när jag var hos gynekologen senast... Jag bläddrade febrilt i min almanacka men tankarna bara snurrade runt... Jag "kom tillbaka" och kom på att det var någon gång i nov-dec och att allt då såg bra ut... Men nu hade de alltså hittat något som var 17*12mm... Inte så stort i alla fall... Det behöver absolut inte vara något men det är väldigt svårt att inte tro det värsta, som ni nog förstår... När vi hade lagt på föll jag i gråt och min älskade 12-åriga dotter kom och lade sina smala armar runt mig och frågade vad det var... Jag fick bara fram " Tar det aldrig slut? De har hittat något på min äggstock men det behöver inte vara något farligt" Då säger min dotter "Nej, det är säkert inget!" Underbara unge <3 Min läkare tyckte dock att jag skulle kolla upp "fyndet" så jag åkte till gynekologen igen igår... Jag hoppades att cystan (eller vad det nu är) skulle vara borta men tyvärr fanns den kvar... Gynekologen tyckte väl inte att jag skulle oroa mig men hon ville ändå konsultera en av hennes kollegor... Cystan var inte riktigt rund, utan hade sjunkit in på ena sidan... Jag tog även ett blodprov som heter CA125 och som är en markör för bl.a. äggstockscancer... Får svar på det senare i dag och hoppas på det bästa... Gynekologen kommer höra av sig i slutet på veckan för att berätta hur de tänker och hur de tycker vi ska gå vidare med detta nya fynd...

Jag hade bestämt mig för att inte oroa mig eller vara ledsen till jag vet vad det handlar om eftersom om det inte är något farligt så har jag "förlorat" flera bra dagar... Men när man ligger i sängen, barnen sover, mannen sover och allt är tyst och mörkt och tankarna gör volter inne i huvudet är det svårt att hålla tillbaka tårarna... Då är det bara låta dem komma och låta tankarna få fritt spelrum... Sen kan man somna skönt i mannens famn för att sen vakna på morgonen med ny energi och kraft... Man måste vara stark för att kunna vara svag!

En hälsning till Mamma L: Det värmer gott när en människa som inte ens känner mig skriver så fin kommentar på min blogg. Tusen tack för dina varma ord! Jag håller också tummarna för mig och din dotter/ Kram Lisa

Och självklart tack till alla er andra som kommenterar mina inlägg <3 Det betyder massor <3

Upprymd!

Nu är det inte långt kvar... Endast två sketna gånger kvar!!! Kan inte riktigt fatta det! Underbart <3 Det är väldigt lätt att hamna i en nedåtgående spiral när man egentligen ska blicka uppåt spiralen... För jag är frisk och det är det som vi måste fokusera på... Inte lägga energi på vad som kunde ha hänt... För det hände inte <3 Blicka framåt mot en underbar framtid <3

Sen kommer denna resa alltid följa mig och min familj... Men man får vända det till något positivt... Strunta i småsaker, inse att jag fått en andra chans, att jag och alla andra överlevare fått en prövning som vi klarade galant... Vi klarar vad som helst nu!!! Jag kommer bara bli starkare och starkare...

Nu är skiten borta och den ska ALDRIG mer få komma tillbaka!!!

POK