Igår fick jag mina bröstvårtor efter att ha varit vårtlös i ca 3 år! Jag hade sett fram emot denna dag eftersom det blir ännu ett steg närmre slutet på denna resa... Men igår morse kändes det ganska tungt... Inte inför själva ingreppet utan för att jag åter igen blev påmind om vad vi gått igenom... Anledningen till varför jag behöver göra nya bröstvårtor... Många tankar som kom tillbaka och känslorna låg väldigt nära ytan och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna varken på jobbet eller hemma... Jag är nog ganska naiv emellanåt när jag tror att jag bara kan fortsätta som vanligt, bara köra på som om inget har hänt... Oftast går det att bara "go with the flow" men ibland kommer allt ikapp mig igen... Även vädret som är nu påminner mig om när allt började... När vi fick beskedet! Det är precis som när man t.ex. förknippar en viss doft med ett minne! Så känns det! Bara att för mig känns det som att jag precis har fått reda på att jag har cancer, att jag ska operera bort hela ena bröstet, att jag är nyopererad, att jag har fått cytostatika, att jag har sån ångest och oro över hur allt kommer att bli... Alla dessa känslor rusar runt i både kropp och knopp! Helst av allt skulle jag vilja fly bort den här årstiden... Till något varmt ställe som inte alls har med cancerkänslorna att göra... Men samtidigt så vet jag att det inte riktigt fungerar så... Men det vore väldigt skönt!
Min kära stöttepelare, min man, följde självklart med mig till "operationen"... Han tycker inte om att åka till Linköpings sjukhus för han får "dåliga vibbar" av det, som han säger! Men han skulle aldrig låta mig åka själv! Väl på plats fick vi sitta ner på soffor utanför Hand- & Plastikmottagningen eftersom det var stängt! Jag hade fått en senare tid på kvällen så därför fick en sköterska komma och öppna åt oss... När vi sen kom in fick jag byta om till op.skjorta och sexiga op.strumpor. J fick sitta i väntrummet... Ombytt och redo fick jag gå in i ett annat rum där sköterskan sa åt mig att jag "kunde ju börja titta lite på olika bröstvårtor"... Och så öppnade hon flera kartonger där det låg bröstvårtor i olika färger och storlekar... Och jag tänkte att är detta verkligen på riktigt? Ja ja det var väl bara att börja prova... Det var som små silikonplattor med klister på undersidan... Det kändes heeeeeelt absurt! Jag var tvungen att be sköterskan be J att komma in för jag tänkte att det här kan jag inte bestämma själv, hahaha... Vilken storlek, vilken färg, vilken nivå, hur långt ut, hur långt in???? Det var verkligen inte lätt, hahaha... J kom in och eftersom vi har ganska lätt att skratta åt saker och driva med varandra bad han mig att sätta bröstvårtorna på helt olika nivåer så han kunde ta kort så vi kunde visa barnen när vi kom hem, hahaha... Underbara man, vet precis hur han ska lätta upp stämningen!! Sagt och gjort, vårtorna på olika nivåer och med olika färger så tog han kortet!
När vi hade "lekt" färdigt kom doktor kirurgen in och mätte och ritade var de skulle sitta så de skulle bli symmetriska... Tur att nån i alla fall vet vad han gör, hahaha... Efter detta var det dags för ytterligare ett rum... Operationsrummet! Jättegulliga sköterskor som småpratade med mig medan de ordnade inför ingreppet... Nu var jag skiiitnervös och jag var så spänd i kroppen att jag bara låg och skakade... Försökte slappna av men utan nån större effekt... Som tur var släppte spänningen när allt var ordnat med alla sterila dukar och uppdukningen av instrumenten var färdig... Jag var alltså vaken under ingreppet och hade förstås fått lokalbedövning i huden... Sen började kirurgen att "karva" ut där han hade ritat... Jag hade tänkt filma ingreppet men det blev inte så... Men jag fick se allt i alla fall... I taklampan... Det var riktigt häftigt faktiskt!
När jag låg där och såg varje steg kirurgen gjorde kunde jag förstås också se hur långa bröstvårtorna blev vilket jag självklart påpekade... Men han lugnade mig med att huden drar tillbaka sig ca 70 % så de kommer inte att vara så här långa när allt är läkt... Puh, vilken lättnad, för de där snablarna vill jag inte ha... Uppsydd och omplåstrad fick vi åka hemåt igen...
Hemma ville barnen veta hur det såg ut... Jag sa att jag har förband på nu men att J hade tagit kort på dem innan... Vi visade då kortet när jag provade bröstvårtor innan operationen och den minen de fick var oslagbar... Dottern sa lite försiktigt att den ena sitter ju högre upp, hahahaha... Så vi berättade att det bara var påklistrade, hahaha... Kul var det i alla fall!
Nu är det bara tatuering av bröstvårtorna kvar som kommer att bli någon gång i början av nästa år!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar