Ångest!

Jag har haft ett par omgångar av ångest den sista tiden... Första gången var när jag läste att Elisabeth (som hade spridd bröstcancer, 3 barn och man) hade gått bort. Jag började följa Elisabeths blogg efter att hon hade varit med i "Sofias änglar"... Vilken kämpe!!!! Helt otrolig människa!!! Hade gärnat velat träffa henne... Tyvärr vann den förbannade skitsjukdomen över henne <3 När jag läste om hennes bortgång var det väldigt svårt att inte dra paralleller... Det var verkligen jätte jobbigt! Det kunde ju faktiskt lika gärna varit jag!!!

 

Har nog inte riktigt förstått vilken tur jag har haft... Vardagen är igång och man hamnar lätt tillbaka i gamla mönster vilket både är bra och dåligt... Bra är det för att man "glömmer bort" det tråkiga för ett tag men det dåliga är att man börjar ta saker och ting för givet och kan bli irriterad på småsaker...

 

Andra gången ångesten kom på besök var när vi, familjen, satt och tittade på ett talangprogram på TV där deltagarna sjöng för en jury... In på scen kommer en tjej och sjunger en ballad på svenska och hon sjunger för sin döda pappa som dött av cancer för två år sedan... Det var som att trycka på en knapp... In i sovrummet och storgråta... Mina stackars barn bara tittade på mig men jag vet att de förstår varför jag blir ledsen nu... Trots att de kanske tycker att jag borde vara glad nu när allt är över så förstår de att jag blir ledsen över det som har varit... Mina kloka barn <3 Min man var två steg bakom mig och kom in och tröstade mig... IGEN <3 Det enda jag kunde tänka på var att det kunde ha varit jag, att det var mina barn som kunde ha fått gå på min begravning... Fruktansvärt hemsk tanke!!! Samtidigt som det är jobbigt att bli så där ledsen så är det en skön känsla att få "tömma sig" helt... Efteråt blir jag väldigt trött men man återhämtar sig ganska snabbt numera...

 

 



 

<3 Kärlek är en bra medicin <3

 

 



En annan liten besökare som kommit tillbaka är min vän lymfsträngen... Som tur är kom han själv den här gången och inte tillsammans med sina andra två kompisar som första gången... Man får vara glad för det lilla... Men den gör minst lika ont som första gången... Det är bara att stretcha (tror jag i alla fall, har inte kollat upp det) och hoppas att den försvinner... Trodde inte att den kunde komma tillbaka men oj så fel jag hade... Kan tänka mig att den har kommit av att jag har börjat träna, speciellt av armhävningar... Så nu har jag giltigt själ att slippa armhävningarna på träningen, tjohooo!!! Det kommer alltid nåt gott ur det onda ;)

 

Tillbaka på jobbet!!!

 

Så här ser jag ut efter en dag på jobbet, hahaha!!! Idag var det så mycket att göra så vi hann inte med att ta lunch... Efter jag slutat hämtade jag lilleman på dagis och åkte hem och lade mig i sängen för att vila... Slocknade på två röda och min underbara dotter hade koll på lilleman <3 Jag var totalt slut som artist!! Skulle ju åkt och handlat fredagsmys men fick ringa till min man som ordnade det istället... Jag känner att jag inte riktigt har kommit tillbaka helt och fullt på jobbet men det går bättre och bättre... Jag blir nog så trött pga. att jag är såååå fokuserad på allt jag gör... Har jag dokumenterat allt, har jag rapporterat allt, har jag gjort allt som skulle göras???? Jag får ge det lite mer tid men jag vill ju vara tillbaka till som det var innan allt skit hände... Men det är bara att gilla läget och jobba på!!

 

Tyckte denna skylt passade på mig just nu!!  

 

 

Det var lite för denna gång!! På återseende/ kram