Ett år...

... har gått! För ett år sedan, idag, låg jag på sjukhuset i Linköping och hade opererat bort vä bröst... Låg i en fyrsal med ett drän in i sidan... Mannen hade åkt hem till barnen och jag låg och hade väldigt många tankar... Men också en stark känsla av lättnad av att vä bröst äntligen var borttaget... Det var otroligt delade känslor... Vad var det som egentligen hade hänt? Två dagar innan, som i fredags, hade vi fått beskedet som raserade vårt liv... Ett besked som skulle komma att förändra allt i vårt "vanliga" liv... Vi hamnade i kris... Jag hade fått diagnosen bröstcancer! Jag kommer ihåg varenda sekund av dessa två dagar... Det är som en film som spelas upp i huvudet på mig och tyvärr har jag huvudrollen och mina nära och kära är också med i kulisserna...

 

Nu kan vi blicka tillbaka och ändå känna glädje och lycka över att allt faktiskt har gått väldigt bra! Självklart har både jag och mina nära mått skit under vissa dagar av detta år men om man jämför dessa pissdagar med vad som kunde ha hänt så kan jag absolut tycka att ha fått uppleva de dagarna är helt OK!! Det fanns inget annat alternativ, inga genvägar... Det var bara att flyta med och komma ut på andra sidan!! Vilket vi nu har gjort <3

 

Jag berättade för mina kollegor (på årsdagen för beskedet) att jag var lite nere så att de visste... De förstod förstås och stöttade mig såklart... Men med dem är man inte nere så länge :) Det är mycket skratt på jobbet vilket är väldigt skönt sådana speciella dagar...

 

På em. åkte jag och familjen till Stockholm för att sitta i publiken på X-factor... Det var jättekul att se det live och barnen var helt saliga... Dottern och jag gick förbi Erik (även kallad snyggerik) från EMD och ögonen på henne blev stora... Jag sa att jag kunde ta ett kort på henne tillsammans med honom men hon svarade: "Jag har redan träffat honom. Jag har ju kort på honom och mig när jag får en kram av EMD". Hahaha, ja, mycket ska man få höra!! Behöver ju inte överdriva med kort på kändisar ;) 

Stolarna framför oss var reserverade till anhöriga till de tävlande. Så vi satt långt fram!