Det närmar sig...

Imorgon är det dags! Förhoppningsvis sista operationen! Då tar de bort expandrarna och sätter in sillisarna! Är lite nervös över hur det kommer att se ut... Eftersom det är sista operationen måste det ju bli bra!! I vanliga fall har man ju egen bröstvävnad som kanske kan "gömma" silikonet lite men jag har ju bara huden över. Tänk om det blir veckigt! Ja ja det får lösa sig... Känner mig lite som skrik och panik...

Nu är  den här resan snart över och det känns helt otroligt att vi är här nu! Allt började 23 juli 2011 och nu är det snart över! När jag tänker tillbaka på allt jag och min familj har behövt gå igenom för att komma hit blir jag både ledsen, förbannad och frustrerad... Men samtidigt känner jag en otrolig lättnad och lycka över att allt ändå har gått så bra som det har gjort!

En liten sammanfattning över åren: knöloperation, vä bröstoperation, cytostatika, strålning, hö bröstoperation, operation expanders in, påfyllning X 3 och morgondagens operation expanders ut och sillisar in. 

Det har ju överlag gått bra men vid varje nytt möte med bröstkirurgen och plastikkirurgen har jag blivit påmind om varför jag måste träffa dem och många sår rivs upp igen. Det känns jobbigt och många tårar har jag torkat...

Under det sista 1½ året som gått har jag även studerat på heltid vilket betyder att morgondagens operation blir den tredje operationen under studietiden... Det har tidvis varit väldigt jobbigt eftersom om jag hade jobbat hade jag ju kunnat sjukskriva mig och få återhämta mig och få gråta av mig... Men det har ju inte fungerat när jag har studerat... Det finns ju ingen annan som kan plugga till mina tentor eller skriva mina studieuppgifter... Och jag kan berätta att bägaren har runnit över en, två och till och med tre gånger (plus många fler gånger)... Men eftersom jag har så fina vänner och en underbar familj som jag har fått tömma bägaren över så har det ju på något konstigt sätt fungerat... Det jag vill ha sagt med det här är inte att jag är så himla bra och duktig (bara lite, hahaha) utan vad jag menar är att trots att man känner att allt känns helt hopplöst och att orken tryter så fixar man det... Man klarar betydligt mer än vad man tror man är kapabel till... Det finns nåt hemligt energiförråd som sipprar ut med energi vid rätt tillfälle!!

Nu ska jag in och duscha och tvåla in mig med den underbara descutansvampen som får en att känna sig torr och fnasig som ett russin!!!

<3 KRAM <3