Det jag känner nu i efterhand är att man skulle ha väntat med att jubla över sista behandlingen eftersom biverkningarna tog bort mycket av den glädjen... Som ni nog förstod när ni läste förra inlägget...Det är först nu, när biverkningarna börjar lägga sig och jag vet att jag inte ska få någon mer "påfyllning" av cytostatika, som jag kan fira!! Nu känner man glädje och lättnad över att man aldrig mer behöver känna av följden av cytostatikan...
Nu i veckan ska jag träffa onkologläkaren och planera hur vi ska "bearbeta" kirurgen till att vilja hjälpa mig ta bort höger bröst... De tycker det är onödigt att ta bort något friskt medan jag tycker det är onödigt att ha det kvar och riskera återfall... Man kan ju se lite olika på saken beroende på vilken sida man står på!! Men jag tänker INTE ge mig i den här frågan!! Höger bröst ska bort!
Jag har även fått tid till första mötet inför strålningen som troligtvis kommer starta i mitten av april... Det händer mycket nu!!
Tack Mamma L för ditt stöd trots att du inte känner mig! Din dotter har nog ett stort stöd i dig och det kan man behöva på denna resa!
Och tack även till Fia som tog kontakt med mig på frisörsalongen... Det värmde gott att få veta att du läser min blogg och jag hoppas att allt kommer gå toppen för dig! Stor kram till er båda <3
<3 <3 <3
hurra!!! så skönt att höra att det har vänt! du och jag kan äta ikapp nu- jäklar vad hungrig den här amningen gör mig!! puss fina
SvaraRaderaJag hade också tumör i vänstra och ville ta bort även den högra. Min onk.läkare var helt på min sida. Jag fick besked väldigt sent; när jag skulle rullas ner till op så kom kirurgen och frågade "vi sa väl båda?" "Javisst, sa jag" Fast dagen innan hade hon varit tveksamt. Är det något läkarna borde lära sig är att det är våra kroppar och vi borde själva få bestämma över dem.
SvaraRaderaVilken koll de har, hahahaha!! Det är ju tur att de pilar innan operation :) Eller hur att man ska få bestämma över sin egen kropp!! Om det inte finns någon tvekan så förstår jag inte varför de inte bara kan lyssna på en... Vi får se vad "mina" kirurger säger när jag väl får tid hos dem!! Hur har du gjort efter operationen? Rekonstruktion? Ha det bäst! Kram Lisa
RaderaEftersom jag opererade mig i början av feb så är rek inte aktuellt på länge, jag vet inte om jag kommer att göra någon. Jag använder inte proteser heller utan jag går som jag är.
RaderaHej Lisa; Fia här,som hejdade dig hos frissan för drygt en vecka sen. Vill börja med att tacka dig....för allt du skrivit,hur du skrivit det, och hur du verkligen delat med dig av sjukdom,tillstånd och alla dessa behandlinagr du genomgått.Jag har gråtit floder av tårar, lidit med dig och beundrat dig.
SvaraRaderaNär jag fick samma diagnos som du, fick jag nys av en god vän om dig,och sökte upp din blogg direkt. Vi bor ju i samma stad,så det kändes än mer nära på nåt vis.Jag ligger lite efter dig i behandlingsstadiet, men allt du skrivit har jag näst intill identiskt haft och känt likadant. Otroligt bra skrivet och jag skulle inte kunna utrycka mig bättre.Som sagt ..mycket gråt har det blivit. Du har hjälp mig oerhört mycket ska du veta, och det känner jag sån tacksamhet för. Som en bonus verkar du ha en underbart fin Man, som av mig får guldstjärna!!
Jag har fått min 1:a cytostatikadosering och har 5 kvar,antikroppsbeh. i ett år +strålning kvar. Jag hoppar framotillbaka i dina inlägg för att uppdatera mig,vad jag har framför mig.
Hoppas du nu äntligen får må bra Lisa, få tillbaka smak och lust till allt igen. Tror på dig och du verkar vara en tuff brud.
Må bäst...det är du värd
Varmaste Kramen //Fia
Hej Fia!! Tack snälla för dina fina ord! Det värmer massor <3 Det känns bra att veta att mina inlägg har gett dig liten förtitt på hur det kan bli framöver... Hoppas verkligen att du får må bra och att du har många runt omkring dig som stöttar och hjälper till... Hör gärna av dig igen, om du orkar och vill, så jag får veta hur du mår. Ha det bäst/ kram Lisa
RaderaLisa, glädjande att djävulen har lämnat din kropp som du skriver. Du har haft det tufft och nu önskar jag dig fina vårdagar. Att komma hit till din blogg och kunna följa dig på - resan - ger mig oväderliga kunskaper i hur det känns att drabbas av denna sjukdom. Detta hjälper mig när jag stödjer min dotter. Hon har det tufft nu. Tack för dina tröstande ord. Kram från Mamma L
SvaraRadera