En biverkan som hänger sig kvar av Taxoter, förutom "kärringhettan", är stelheten. Har jag suttit i soffan i ca 10 min och sen reser mig upp ser jag ut som en 100-åring som, med alla hjälpmedel i världen, försöker ta sig upp... Väl uppe så måste jag "gå igång" kroppen... Det är ingen vacker syn, hahaha... Men jag har fått rådet, av sköterskan, att röra på mig... Så nu blir det träning som gäller. Så här kan jag ju inte fortsätta...
En dag, när jag hämtade lilleman på dagis, kom det fram en liten tjej på ca 4-5 år... Vi hade en dialog som började med att hon sa " Är du en tjej?" HAHAHAHA!!! "Ja", sa jag... "Men varför har du inget hår då?" frågade hon då. Jag förklarade för henne att jag hade varit sjuk och fått medicin som gjorde att jag tappat håret. "Ååååh", sa hon då... "Men nu är jag frisk och behöver inte ta den medicinen mera, så nu växer det ut igen. Ser du det?", sa jag till henne och böjde mig ner så hon kunde se mina fjun... "Visst är det bra?" frågade jag henne... "Jaaaaa", svarade hon och sprang iväg och lekte... Barn är så härligt ärliga!!!! Men jag vill bara bekräfta här på bloggen att trots bara ett bröst och inget hår: Jag är en TJEJ! HAHAHAHA!!
Nu börjar jag bli lite mörkare på huden där jag strålas men fortfarande ingen klåda, som skönt är... Det ser ut som om jag är skitig eller att jag lider av okontrollerande pormaskinvasion... Fast så är det inte... Jag har frågat!!! Detta är HELT normalt!!! Idag när min man och jag satt i väntrummet på strålningsmottagningen slog verkligheten till igen... Jag sa till man "Det är ju helt sjukt att vi sitter i det här väntrummet och väntar på att jag ska strålas för att jag har haft bröstcancer". "Ja", sa min man som har varit med mig alla gånger förutom 3 ggr. Förut när verkligheten har uppdagat sig har jag blivit ledsen men nu känner jag att jag kan hantera den på ett annat sätt... Skönt att känna kontroll över den igen! Nu planerar jag och min familj en utlandssemester i sommar... För bara 6 månader sen vågade man ju inte ens tänka på framtiden och allra minst planera något... Vi visste ju faktiskt inte hur vår framtid såg ut då! Men nu vet vi och det känns UNDERBART att få planera för vår framtid!!
Idag har jag träffat en annan tjej som också drabbats av denna skitsjukdom... Trots att jag har såååååå många vänner och anhöriga runt omkring mig som stöttar och lyssnar är det skönt att ha någon i samma situation att prata med... Det kändes toppen att träffa dig Fia och jag hoppas vi ses igen!!
Ha det bäst <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar