Fortsättning följer...

Nu har det gått ett tag sedan sista strålningen och jag mår bättre och bättre för varje dag. Har börjat gå mina powerwalks och känner att jag blir starkare och starkare för varje gång... Underbar känsla!! För bara någon månad sedan grät jag efter en promenad för att kroppen var helt utmattad och benen kändes som stolpar... Skönt att åter igen "känna igen" sin egen kropp... I alla fall när det gäller träning. Idag var jag på ett steppass, vilket var väldigt länge sen, och det gick faktiskt jätte bra!!! Så roligt att få röra på sig!!

Inget svar från onkogenetiska än men det har jag inte räknat med... Det kommer nog i slutet på sommaren. Försöker intala mig det i alla fall så blir jag inte besviken om svaret kommer senare än väntat... 

Två möten hos kuratorn är avklarade... Hon ringde idag och vi ska träffas igen innan midsommar. Hon är trevlig men det ger mig/oss inte någonting alls. Bara att alla jobbiga känslor kommer upp till ytan igen! Vill ju inte "uppleva" dem igen... Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på vad jag/vi har gått igenom... Jag blir sååååå frustrerad och arg... Men de känslorna kommer absolut inte lika ofta nu som för bara några månader sen... 

Nu blir jag mest arg över att jag inte har två bröst... Nu när sommaren börjar närma sig och det kommer bikinisäsong är det INTE kul!!!!! Jag känner mig inte hel... Nu menar jag inte att brösten är det viktigaste i det hela men jag vill få tillbaka den kvinnliga formen... Kunna köpa den där fina bikinin eller vanliga BH:n... Slippa oroa mig över att lilla vännen bröstprotesen ska hoppa ur om jag har en vanlig BH på mig... PINSAMT!! Det finns absolut värre saker men det här är mina vardagliga "problem"... Ja, ja, det löser sig säkert!!

Kram kram!!!