När tar det slut?

Nu har det snart gått en vecka efter första Taxoterebehandlingen. Jag börjar sakta men säker bli smått galen! Smaken har försvunnit, så allt smakar mjöl... Det är hemskt när man kan känna doften av något riktigt gott men när man sen får in det i munnen smakar det INGENTING!! Absolut ingenting! Och vissa smaker blir istället riktigt hemska... Det är frustrerande att vara hungrig och inte få känna smaken av det man äter...

Igår låg jag i soffan och darrade som en gammal missbrukare på avvänjning... Det värker i kroppen hela tiden men sen kommer det som strålar längs ryggen, bäcken och ben... Det är inte det att det gör jätte ont men det är fruktansvärt obehagligt... När man är uppe och går känns kroppen ungefär lika aktiv som en 105-årig med bilaterala lårbensfrakturer och 10 kg ankelvikter på vardera ben... Som ni förstår så rör sig en sköldpadda snabbare...

Sen har man ju blivit bjuden på svamp också... Då menar jag inte champinjoner utan riktig hederlig munsvamp... Ni som känner mig vet att jag är ganska öppen av mig och det som skrivs härnäst skriver jag bara för att andra i min situation inte ska känna sig ensamna... Svampen håller i sig ända ner, så att säga... Fick recept utskrivet idag och hoppas inneligt att det ska hjälpa, för fy faaaaan...

Vaknade med feber idag, aj aj... Får ju inte ha feber... Såg hur jag blev inlagd och isolerad igen men det behövdes inte :) Tog blodprover som visade lite för högt CRP och lite låga vita... Fick antibiotika utskrivet, tjohoo!! Så skönt att slippa bli inlagd... Hoppas proverna vänder!

Idag har jag också varit på en DT-röntgen av buk och thorax... Fick dricka 1l kontrast innan och trots ingen smak så är det vidrigt... Det är väl bara för att man vet att det är tillsats i vattnet... Fick även kontrast injicerat i armen vilket kändes som en stark värmekänsla i halsen och i de nedre regionerna... Det var helt normalt! Det tar ca. en vecka till 10 dagar att få svar så vi får hoppas att de inte hittade något mera... NERVÖST!!

Min kära man har fått, ännu en vecka, vara en riktig stöttepelare... När jag känner att jag inte orkar mera, när jag bara vill lägga av, så finns han alltid där och peppar mig till bättre humör och jag återfår lite kraft igen... Vad/var hade jag varit utan honom? Herregud, vad han betyder mycket för mig <3 Han gnäller aldrig på allt han faktiskt får ta hand om själv när jag inte orkar! Han är min klippa och jag älskar honom oändligt mycket <3 <3 <3