Verkligheten gör så ont...

Denna omgång har jag mått bättre då jag inte har legat helt utslagen i en vecka... Man mår dåligt både fysiskt och psykiskt men det är så fruktansvärt svårt att förklara känslan man har inom sig... I två dagar nu har jag kännt mig väldigt nere... Blir så ledsen, arg och frustrerad över min och min familjs situation... Varför har det här hänt? Finns det någon jävla logik i det här? NEJ, det finns det inte!!! Jag vill inte behöva gå igenom det här... Jag vill inte ha haft bröstcancer... Jag vill inte ha behövt operera bort ett av mina bröst... Jag vill inte må som jag gör... Jag vill kunna åka och jobba... Jag vill fungera som vanligt... Men det gör jag inte...

Man känner sig helt tom men ändå helt uppfylld av alla möjliga känslor... Känns som man ska spricka... Trött på att inte kunna åka och handla inför jul, som många andra kan... Rädslan över att bli sjuk och inlagd på sjukhus igen är för stor... Vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick vara hemma julafton med min fina familj <3

Trött på att alla runt omkring mig måste tänka på hur de mår... Känner de nåt i halsen? Är de snuviga? Kan vi träffa Lisa? Idag skulle vi ha firat min systerdotter... Pappa ringde och berättade att hans sambo låg i feber och visste inte om han vågade komma till min syster... Han var orolig över att smitta mig <3 Det är sådant här som irriterar mig nåt så fruktansvärt... Att man inte bara kan träffas som vanligt, utan att behöva vara rädd för att få feber och bli inlagd för antibiotikabehandling... Självklart stannade vi hemma... Alla andra ska ju inte behöva stanna hemma för att jag ska komma!

Just nu känns livet ganska orättvist... Visst ska man fokusera på det positiva... Att jag faktiskt är frisk och att det "bara" är fyra gånger kvar på behandlingen... Men ibland fungerar inte det... Ibland vill jag bara skita i allt!! Oron för att skiten ska komma tillbaka i det andra bröstet, eller att jag ska få någon annan jävla cancer börjar växa... Det har ju hänt en gång redan så vad säger att det inte kan hända igen??? Är så in i helvete trött på det här och just nu känns tiden fram till mars VÄLDIGT långt bort!!! Vill inte, vill inte, vill inte!!!!!!!

Nu ska jag torka tårarna, gå ut i vardagsrummet till mannen och barnen som har tänt en brasa och bara mysa!!

<3 <3 <3