måndag 2 april 2012

Insikt eller bakslag?!

Då kom den där dagen som jag har bävat för... "Ballade" ur på jobbet...Tappade fotfästet och grät mig igenom arbetspasset :( Fan, vad jobbigt det har varit idag... Har väl kommit till insikt att jag började jobba alldeles för tidigt och att kroppen inte riktigt än orkar med det... Så nu är man helt sjukskriven igen och det är bara att acceptera läget... Ska börja med strålningen nästa vecka vilket jag då ska göra varje dag i fem veckor och kommer vara sjukskriven under hela den tiden... Det blir nog det bästa ändå! Men det är mycket frustrerande när huvudet vill och kroppen strejkar!!! Mina underbara kollegor tröstade och "skällde" på mig!! De tyckte jag ska vara hemma och ta hand om mig själv ett tag till... Underbara arbetskollegor <3 Känns så skönt att ha deras stöd! Så nu blir det "egotid" och uppladdning inför strålningen, vilket verkligen kan behövas!

Jag kan bli förbannad på mig själv eftersom jag nog trodde att allt skulle bli så bra bara jag fick sista cytostatikabehandling... Att allt skulle bli normalt igen och att då var jag klar! Men jag är ju långt ifrån klar... Det är många bitar kvar och det måste jag bara acceptera och låta allt ta den tid det tar... Behöver inte en massa stress just nu... Jag kommer, till slut, bli klar och normal, i alla fall så normal jag kan bli ;)

När man pratar om vad jag har och ska gå igenom känns det som man pratar om helt vardagliga saker... Men när jag sätter mig och verkligen tänker på alla bitar som den här resan "erbjuder" slår verkligheten till och jag "kommer på" varför jag behöver gå igenom detta... Jag hade bröstcancer och alla varförfrågor kommer tillbaka till mig... Men det finns väldigt få svar... Även här måste man nog bara acceptera att detta har hänt mig och min familj och nu ska jag bara ta mig igenom skiten... Och sen är jag KLAR!!!!!

6 kommentarer:

  1. Klart du ska komma igenom detta Lisa! De finns inget annat alternativ! Saknar dig! Kramar mickis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Saknar dig oxå vännen! Tack för dina fina ord <3 Måste ses snart!!

      Radera
  2. Hej Lisa, är så glad om vi kan hålla kontakten och nu har du skrivit av dig lite igen, och du gör det så bra. Man har ju inte koll på sig själv riktigt,som du med skriver, ibland funkar det mesta,tycker man, och så lika snabbt sjunker man i sig själv,med sig själv, i tankar,funderingar och en djävla massa VARFÖR???
    Du har varit jättestark tycker jag iaf genom din helvetesresa som du gjort, och som jag har kvar mycket av,men det är inte lätt att hantera både sig själv;framförallt, sin familj, längtan tillbaka till jobbet,kompisarna där och resten av hela den sociala biten man har runt sig, när resan är så lång.
    Jag förstår dig och kommer bli likadan, att när sista cytostatikan är över så dels är man trött på hela den här skiten som du gått igenom, tiden det tagit och så mycket energi, så då vill man ju MÅ bra,vara normal igen, funka som man vill och orka göra allt man vet att man kan. Det är ju som du skriver att hjärnan och kroppen snackar inte alls samma språk.
    Du ville veta hur jag mår, men det känns inte rätt, att jag nu ska tömma ur mig här hur jag mår, på din blogg, men nu är jag med på banan kan jag väl säga. Har haft en tuff vecka med "ups and downs".
    Fick 1:a cellgifterna den 22 mars och dagarna därefter var man ju inte så kaxig. Sen när jag började med sprutorna med vita blodkroppar som man sätter själv runt naveln i 5 dagar, kom ju ytterligar nya biverkningar.Satan vilken huvudvärk säger jag bara.Och ont i leder och skelettet; kröp på alla fyra till toa i fredags. Den är bra!!
    Nu får det räcka om mig ett tag... Du är den som hjälper mig så mycket genom det här, är ju det jag vill få fram ;igen!! Återigen...Tack för det.
    Skulle så gärna träffa dig;ta en fika och snacka lite mer...
    Nu ska jag om ett tag över till RiL för ett litet snack med kuratorn.
    Må bäst och skickar här massor av styrkeKramar


    Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej där! Vad tråkigt att du fick så svåra biverkningar av sprutorna... Självklart kan vi ta en fika (man kan inte få för mycket av fika) och bara spy galla över våran situation... Maila mig ditt nummer så hör jag av mig!! Ta hand om dig tills dess/ Kram Lisa

      Radera
  3. Stor kram till dig och lyssna på din kropp! Hur frustrerande det än är!! Man vill ju bara vara "frisk"! Kram! Fia/vintersolsken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Ja man vill bara fungera som vanligt igen... Frustrerande att inte ha kontroll över sin egna kropp... Ny situation för mig... Läste ditt sista inlägg och vill bara säga STORT GRATTIS!!! Vad skönt för er <3 Ta hand om dig/ Kram Lisa

      Radera