Då har vi varit på vårt första kuratorsmöte... Det kändes lite konstigt att sitta där när man själv inte har bett om det... Visste inte riktigt vad jag/vi skulle säga men jag berättade igen att jag fortfarande vill operera bort hö bröst och hur jag känner för att "förlora" båda brösten. Kuratorn frågade hur allt började, hur jag upptäckte cancern och vad jag hade gått igenom, och då fick jag berätta allt från början... När vi pratade om den dagen då vi fick beskedet blev både jag och min man ledsna och började gråta... Det var jobbigt att tänka på den dagen igen... Usch, man vill ju blicka framåt, inte bakåt! Men men hon gör väl bara sitt jobb och om det här gör att jag kommer ett steg närmare operation av hö bröst så får vi "stå ut" med dessa mötena...
När man tänker tillbaka, vilket vi självklart gjorde efter mötet med kuratorn, så kommer allt ifatt en igen... Vad är det vi egentligen har gått igenom? Har jag verkligen haft cancer? Det är ju helt otroligt att vi har gått igenom en cancersjukdom... CANCER!! Det är fortfarande ett väldigt laddat ord men absolut inte lika med döden! Det har jag och många andra med mig bevisat!!! Och jag hoppas att vi bara blir fler och fler som klarar sig ur denna skitsjukdom!!
Min hemliga vykortsvän fortsätter att skicka vykort vilket är JÄTTE KUL men jag är OTROLIGT nyfiken på vem det/du är... Undrar om jag någonsin kommer att få veta?! Vykorten är i alla fall väldigt uppskattade <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar