Mötet med kirurgen

Jag kunde inte skriva om mötet med kirurgen igår för jag var alldeles för arg och "uppjagad". Nu har jag fått lite distans till vad som sas och har lugnat mig lite... Mötet började med att läkaren undrade vad jag gjorde där. Jag trodde hon i alla fall hade läst remissen från onkologen, men icke. Så jag förklarade för henne mitt ärende, att jag vill ta bort hö bröst. Jag kan inte skriva om allt vi sa men i stora drag så blev resultatet av mötet att jag MÅSTE gå till en kurator, få mera betänketid och att vi ska invänta svaret från onkogenetiska mottagningen.

 Enligt doktorn är det första steget att ha en samtalskontakt, vilket jag inte har känt något behov av. Men om det gör att jag kommer ett steg närmare en operation av hö bröst så är jag villig att gå dit. Att jag behöver mera tid till att tänka över mitt beslut förstod jag inte alls igår. Men efter att ha pratat med kuratorn på telefon idag och fått förklarat för mig att vid en sorgeprocess kan man göra förhastade beslut som man senare ångrar, fick jag lite mer förståelse. Kirurgen vill nog känna att jag är säker i mitt beslut till 100% för hon har väl erfarenhet av patienter som sen har ångrat sig. Hon vill veta att jag har kommit ur sorgeprocessen och inte gör något förhastat. 

Jag blev så arg igår på mötet att jag bara blev tyst och fick inte fram allt som jag hade tänkt. Men som tur var så var min underbara man med mig och tog över samtalet och sa allt som jag har sagt till honom hemma. Så läkaren måste i alla fall ha fått en bild av hur jag vill ha det. Nästa möte, som blir i september, ska jag verkligen kämpa för min sak... Vi (läs min man) avslutade mötet med att förklara för läkaren att de var välkomna att vara delaktiga i min bröstoperation och göra sitt jobb eller så kommer vi kontakta en plastikkirurg, för hur som helst så kommer hö bröst att opereras bort...

Efter mötet var det dags för strålning och jag var ju inte så uppåt... Jag berättade för min kontaktsköterska vad mötet hos kirurgen resulterade i och hon gav mig en värmande kram... Rätt person på rätt plats...