Imorgon ska vi till onkologen för första gången... Jag ska till CANCERDOKTORN... Har ju vetat om det ett tag men nu, dagen innan, smyger oron och nervositeten fram... Ännu en käftsmäll! Det här händer verkligen! Man kan skämta och hålla det borta så pass man kan men så fort man ger tankarna lite för mycket utrymme kommer man snabbt fram till att det är verklighet... Vill inte men vill inte heller vara utan det, cytostatikan... Mycket jobbig känsla... Frustrerande! Hur kommer jag se ut som "flintis"? Hur kommer jag må? Vill inte behöva isolera mig från min egna familj vid eventuella sjukdomar! Hur blir det med all julhandling som jag och J brukar göra tillsammans? Kommer man våga sig ut bland folkmassor? Dels för hur man kommer se ut men också för att man blir infektionskänslig? Hur försiktig måste man vara? Kommer jag gå upp i vikt eller kommer jag gå ner i vikt? Ja, som ni märker, har jag många frågor och tankar kring den blivande behandlingen... Men ett som är säkert, som min goa smarta kollega sa, nu ska jag ha cytostatika för att hålla mig frisk, inte för att jag är sjuk!!!
Här om dagen, när jag som vanligt tog på mig BH:n och stoppade in min lilla vän bröstprotesen (som fortfarande inte har fått något namn), slog det mig att den här proceduren ska jag göra nu varje dag ett bra tag framöver... Jag kan inte bara ta mina gamla BH:ar, de som jag köpt just för att de passar till de olika plagg jag har... Nu måste man ha speciella BH:ar som inte ser allt för roliga ut men fyller väl sitt syfte, antar jag... Kände igen att jag bara ville tillbaka till livet innan diagnosen och operationerna... Tillbaka till vårat "normala" liv, som det var! Men det går ju inte!! Ödet, eller vad man ska kalla det, hade andra planer för oss... Som min man brukar säga "Vi hade det väl för bra!" Hittar ingen annan förklaring till att detta hände just oss!
Nu är det bara att bita ihop och stå ut... Klart det kommer bli jobbiga dagar men man får inte glömma de bra dagarna som balanserar upp det hela och som förhoppningsvis kommer vara de dominerande <3
Lisa, läser din blogg och din öppenhet berör och väcker beundran! Kram Anna W
SvaraRaderaTror inte på straffande gällande sjukdomar men vet exakt hur du känner och resonerar.Gjort densamma vid hjärnblödningen.Bearbetningen är enormt krävande med alla dess copingstrategier som du ju som syrra vet.Tror på att ni julhandlar tidigare i år för din skull...om ni kan det.Handspriten får flöda för alla ikring er.En flaska i dörren liksom.Förstår rädlsan för cytostatikan och allt det innebär men jag tycker din smartas kollegas ord ska bära hela den resan och så finns vi alla runtomkring som ska stötta järnet.Dina nya behåhar ska du tänka att de heter livhåar.Vi andra kan fortsätta sätta på oss bysthållare.Du är vacker du är fin!!Puss&Kämpe-Kramen Åsa TW
SvaraRaderaStor kram! Vi är med dig hela vägen vettu....Du kommer ju spara pengar på att inte gå till frisören, inte köpa hårfärg och hårprodukter i alla fall. Jag har hört att man får en annan hårkvalité sen! Vem vet du kanske får en freaking afrofrilla sen! Då kan barnen leka att det är en mikrofon! Skämt åsido...Tänker på dig/er <3
SvaraRadera