9 aug. fick jag äntligen komma till mammaografin. Nu hade det gått 17 dagar sedan jag upptäckte knölen. Nu skulle jag få reda på att allt såg bra ut och att livet skulle få fortsätta som vanligt, eller???
Man har ju hört olika historier ang. mammografi. Allt från att det gör jätte ont när de plattar till de stackars brösten till att de inte känns något alls... Jag tillhör den sista gruppen... Det kändes inte alls... Det kan ju bero på att man bara har skinnpåsar kvar efter att ha ammat tre barn... Det var ju i alla fall positivt!
Efter mammografin blev det ultraljud. Jag kommer aldrig glömma vad läkaren sa efter att ha tittat med ultraljudet: " För mig ser det här ut som en muskelknuta men det är klart att vi ska ta prov från den i alla fall"... Men oj, så fel han hade...
Nu har man börjat bygga upp en ganska bra oro... Det kan ju faktiskt vara något farligt, något sjukt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar