Verkligheten...

Tors. 20/10 Idag har J och jag åkt våran lastbil hela dagen. Det var mysigt att bara få vara tillsammmans och bara prata. Jag fick en present av J igår. Det var en bok om bröstcancer, från besked till färdigbehandlad. Jag satt och läste högt ur den under våran lastbilsfärd...

När vi kom hem lade jag mig i sängen och tittade på två dokumentärer om unga och bröstcancer. Efter jag hade tittat färdigt på dem blev jag väldigt ledsen... Nu var man en av dem! Jag skulle kunna vara med i en dokumentär om bröstcancer... Jag har BRÖSTCANCER! Allt har gått så snabbt, från besked till att helt plötsligt ha ett bröst och väntar på att få cytostatika. Verkligheten slog till och jag tappade allt jag lyckats bygga upp på den korta tiden efter operation. Fy fan för det här...

För bara fyra måndar sedan var allt normalt. J och jag hade semester, barnen hade sommarlov och pooldäcket var i fokus... Jag hade två bröst och inget ont i armen. Nu har man fått nåt som kallas för lymfsträng och det är inget skönt. Det känns som det går en gummisnodd från armhålan ner till under armvecket och sträcker man ut armen för fort känns det som om den ska snärtas av. Massera gör skitont men är det enda att göra för att få bort det.

Vad är det som har hänt? Kan inte riktigt få in det! Vill inte vara med längre! Vill bara få vakna upp och få pusta ut över att det bara var en mardröm!! Men det här är ju våran nya verklighet! Man blir frustrerad! Varför, varför? Vad har jag gjort för fel? Jag platsar inte i någon av riskgrupperna... Det här ska inte drabba mig och min familj... Men nu är det så jävligt att det har gjort det och man måste, absolut måste, blicka framåt! Men det känns väldigt tungt!!