fredag 28 oktober 2011

14 dagar efter operationen...

14 dagar har nu gått sen jag opererade bort ett av mina otrooooligt snygga bröst ;) och svaret skulle vara klart, men nej då... Inget svar än... Det är som när man har fått ett beräknat förlossningsdatum... Går man över tiden känns varje dag som en vecka... Väntan tär nästan mer på mig än vad sjukdomen gör i nuläget... Man vill ju veta... Hur ser det ut där inne? Hur tänker de lägga upp behandlingen och när ska jag få STARTA???

Jag har lekt modell idag... Jag har provat mina nyinköpta "cancermössor" och "cancerscarfs"... Kommer bli så snyggt :) Min kloka mamma sa till mig att när jag tappar håret behöver jag inte tänka på att raka benen... Och inte behöver jag raka mig på några andra ställen heller, if you know what I mean, hehehehe... Synd bara att det inte är bikiniväder, hahahaha... Nu menade jag självklart att jag inte behöver raka mig under armarna ;)

Min kära man kom fram och pussade på mig när jag låg i soffan, och så sa han "Min lilla fru"... (Han brukar kalla mig så, fniss) "Ja du", sa jag, "Du drog visst nitlotten... Du fick hon med cancer"... Då svarade han bara "Men jag fick den starkaste kvinnan"... Underbara härliga man <3 Himla skönt att luta sig mot honom när man känner att man själv börjar vackla... Han säger alltid de rätta sakerna för att jag ska bli gladare, piggare och få tillbaka kämparglöden... Vet inte vart jag hade varit om han inte fanns vid min sida hela tiden <3 Helt otroligt vad alla nära och kära betyder för en när hela ens värld gör en tvärnit och man kastas omkull... Ni är helt fantasktiska, ska ni veta, och jag vill inte att ni ska vara ledsna... Ni kommer inte bli av med mig i första taget!

Teckningen fick jag av min härliga dotter och innan svenskapolisen kommenterar (du vet vem du är) vill jag bara säga att hon vet att hon har stavat fel ;) Det fanns inte rosa färg så det fick bli kärlekens färg... Underbara unge <3


Brevet kom med posten idag... Det är från min bonussysterdotter <3 Hur gulligt som helst... Jag hoppas också att "skukdomen försviner från sverje"... I alla fall från min kropp :) Tack gullunge!

6 kommentarer:

  1. barn är underbara. Jag tänker på dig så mycket gumman. Vad hände igentligen brukar jag tänka. Varför nån i vår nära och kära släkt. Livet är jävligt orättvist. Men jag känner att du kommer att orka detta. Många kramar pillan

    SvaraRadera
  2. Läser, men fattar liksom inte att det är du. Känns som man läser nån hemsk bok och handlingen går inte framåt fort nog. Overkligt är väl ordet jag letar efter...
    Om det är så jag känner, kan jag inte ens föreställa mig hur det faktiskt är. Jag vet att du är stark, men det är så oerhört viktigt att tillåtas vara svag ibland.
    Tänker på dig.

    SvaraRadera
  3. Har läst din blogg och min tårar har runnit hela tiden, du är så stark som kan beskriva allt, du skriver så att man blir så berörd. Tänker på dig och hoppas att du snart får börja på din behandling. Många kramar Åsa

    SvaraRadera
  4. Håll ut vännen..tänker på dig! Skönt att barn är så sanna i allt de uttrycker..kan vara väldigt befriande :-). O du gött att slippa raka sig. Du kommer liksom va len o go hela tiden ;-). Pöss på dig

    SvaraRadera
  5. Lisa, nu har jag lästa alla dina inlägg och kommer definitivt fortsätta att läsa. Du är verkligen en inspiration för andra med det du skriver och jag beundrar dig för vilken otroligt ärlig & stark person du är. Man både gråter och ler när man tar del av din text. Alla mina tankar till dig! Bamsekram / Lottie

    SvaraRadera
  6. Ja visst är dom härliga ungarna...De bearbetar och försöker förstå och hjälpa till på sitt sätt. VIK HÄDAN CANSER!

    SvaraRadera