Dagen började mycket bra... Fick sova länge men var fortfarande trött :) Gjorde mig iordning för att åka in till stan för att luncha med två av "mina tanter". Vad underbart det är att ha vänner som bryr sig <3 Vi pratade självklart om min skitsjukdom och det känns skönt att dela mina tankar och oro med dem... Men ibland känns det så overkligt... Att man pratar om en film man har sett... Men det är ju mitt/vårat "nya" liv vi pratar om...
Efter lunch gick jag en kort sväng på stan för att hitta en BH som man kan stoppa min vän, protesen, i. Så jä....la dyra... Räcker det inte med att man har fått operera bort ett bröst?? Kan inte BH:arna ha lite rimliga priser? Vad fan!!! Åkte hem utan BH... Jag får väl sticka en själv...
Väl hemma kom ett blombud till mig... Underbar fin bukett!! Tack snälla <3 Man blir så glad och mitt rum för glädje behövs fyllas på lite då och då...
Sen kom kvällen och Rosa bandet galan var på TV. Självklart var jag tvungen att titta på den... Vissa kanske tycker att jag plågar mig genom att titta på sådana program men man kan inte heller blunda för det... Åter igen kom frågan: vem får överleva och vem får inte?? Det är fruktansvärt orättvist... Verkligheten hann ikapp mig igen och tårarna började åter igen rinna... Trodde att tårarna hade tagit slut men nej då... De finns kvar och på sätt och vis är det skönt att bara få tömma sig för att sen bygga upp sig igen... Min älskade J tröstade mig och åter igen talar han om för mig att vi ska fixa det här... Och det, mina kära vänner, kommer vi att göra...
Vi ska hjälpa dig igenom den här skiten! Det finns inget annat!
SvaraRaderaDu är en av de starkaste personer jag känner (det finns någon mer),
men även starka personer måste gråta. Det måste man. Och när du gör det finns vi här och tröstar så gott vi kan. <3
Har blivit så berörd av din blogg Lisa! Så fantastiskt att få ta del av dina tankar och känslor.
SvaraRaderaVille bara tala om att min mamma gjorde precis samma operation som du för 20 år sen och hon är fortfarande en stark och frisk person, så: det här grejar du!
Kram Annamaria
Liiiiiiisa!
SvaraRaderaHade så gärna velat träffa dig när du var förbi på jobbet. Skickar en cyber-space-kram nu istället. Du ska veta att du finns i våra tankar och vi pratar om dig varje dag. Du fattas avdelning 16!!!
Tack Lisa för att vi får ta del av dina innersta tankar och för att vi får vara en del i det svåra som du just nu går igenom. Det finns så otroligt mycket värme och kärlek i det du skriver och berättar. På många sätt beskriver du både en hyllning till livet samtidigt som du beskriver hur skört och bräckligt allting är. Det är så berörande att läsa om din fina familj som finns nära dig och tar hand om dig och på olika sätt visar sin kärlek till dig. Skickar dig en stor styrkekram i allt det svåra. kram
SvaraRaderaSåklart ni/vi fixar detta! Det FINNS inget annat!
SvaraRadera